tisdag 9 maj 2017

Långa kvinnor och korta män



Jag läste en diskussionstråd häromdagen som handlade om mäns längd och varför män skriver ut sin längd i dejtingappar som typ Tinder. Jag har själv funderat lite över det, för detta är något jag faktiskt inte bryr mig särskilt mycket om. För mig är det totalt oviktigt om Jari, 31 är 1,65 eller 1,90. Men tydligen är detta en stor grej för både män och kvinnor. Män vill gärna ha en partner som är mindre än dem själva (och då gärna både kortare och smalare) medan kvinnor vill ha män som är större än dem (längre och mer muskulösa). Så jag fick veta att det inte bara är män som skriver detta, utan också kvinnor som söker efter män kan specificera hur långa de vill att deras partner ska vara.

Men varför är det på detta viset? Vissa menar att det kan förklaras med hjälp av evolution, stora starka män kan typ försvara sin kvinna och avkomma bättre och får fler barn medan små smala kvinnor är friskare och har lättare att föda barn eller något annat trams. För mig låter det som totalt humbug, om jag ska vara ärlig, och är bara ett sätt att försöka se kulturella ideal som naturgivna och oföränderliga.

Jag tror mer på att detta är en del av hur vi konstruerar femininitet och maskulinitet och (hetero)sexualitet. Kvinnor har lärt sig att kvinnor ska vara små och nätta, vilket leder till att en partner som är mindre än dem får dem att känna sig okvinnliga. För män gäller det motsatta, de känner sig manliga när de får vara större, vilket får dem att gilla mindre kvinnor. Det kan också handla om att man gärna vill att partnern ska vara manlig eller kvinnlig, och stora män är manligare medan små kvinnor är kvinnligare. Nu gäller detta förstås inte alla kvinnor och män (jag bryr mig som sagt inte särskilt mycket alls), men jag tror att det är en stor förklaring till varför längdpreferenser är så vanligt. Manligt och kvinnligt konstrueras som bekant i motsats till varandra, om en är liten är den andra stor. Och (hetero)sexualiteten handlar ju också om att man som kvinna ska tända på det manliga och vice versa. Så egentligen är det inte alls konstigt att det är såhär.

Lärde mig också att långa män tydligen tjänar mer pengar än korta män, och oftare innehar chefspositioner. Så kopplingen mellan att vara lång och vara manlig verkar existera också utanför Tinder.

Jag är själv ganska kort och har förvånansvärt ofta fått komplimanger av män för min längd. Men när jag var barn var jag en av de längsta i klassen, ända upp till ungefär högstadiet, och jag kommer ihåg hur obehagligt jag tyckte att det var och det var så skönt när alla växte om mig. Jag tror det säkert bottnar i att kvinnor inte ska ta plats. Jag visste redan då att idealet är att vara liten och söt. Samtidigt tror jag inte det är lika svårt att vara en lång kvinna som att vara en kort man, i synnerhet inte om man är en lång och smal kvinna. Att jag är kort kan också vara förklaringen till att jag inte bryr mig om min partners längd, för näst intill alla män jag träffar är längre än mig. Det betyder att även om jag är tillsammans med en kort man kommer vi inte att gå emot normen som är att mannen ska vara längre än kvinnan.

Vad är era tankar om detta? Har ni preferenser vad gäller er partners längd?

söndag 6 november 2016

Om inskolningen, studiestarter och höstvinter

Det är en tid sedan jag bloggade senast. Minea har börjat dagis, och det gick faktiskt bra. Jag hängde kvar ganska länge under inskolningen (den fick ta nästan tre veckor även om två veckor är max), men när jag sedan lämnade henne gick det väldigt bra. Hon grät i början när jag gick, men bara några sekunder och det kändes i alla fall bra att hon slutat gråta före jag ens lämnat huset. Efter en vecka vinkade hon bara och var helt nöjd. I början gick de bara halvdag så jag hämtade dem vid tolv, men eftersom Minea ändå inte orkade hålla sig vaken till hon kom hem och jag kände att det blir lite stressigt att hinna med alla studier på så kort tid fick de börja gå lång dag. 

Jag älskar mina studier just nu. Allt är så himla intressant, och jag njuter så av att få hålla på med min avhandling. Jag valde att fortsätta på temat offentlig amning och göra fler intervjuer. Jag kan helt förstå de som väljer att doktorera. Tänk att få hålla på i och skriva avhandling i många år och bara fördjupa sig i ett ämne. Om det går bra med min gradu är det helt klart något jag skulle överväga att göra i framtiden. Men nu har jag inte hållit på särskilt länge och inte ens börjat skriva, så det kan hända att jag känner annorlunda nästa höst.


Jag älskar för övrigt den här tiden på året. Hösten med sina varma färger och känsla av nystart, och början på vintern med frostiga nätter och den första ljuvliga snön. Det bästa är när solen skiner samtidigt som luften är härligt krispig och kall.







Bara barnen blir lite äldre ska jag börja ha mer levande ljus inomhus också. Jag är sådan som egentligen tycker väldigt mycket om att tända ljus och har massvis med ljus i skåpen, men sedan aldrig använder dem. Jag tycker det låter så mysigt att tända levande ljus till middagen och äta i skenet av stearinljus, men med mina två vildar är det nog en brandfara.


fredag 26 augusti 2016

Om att göra annat än jobba när barnen är på dagis

Nästa vecka börjar Minea skolas in på dagis. Det känns så nervöst, hon är så yttepytteliten ännu. Hon kan liksom inte ens gå och kan bara säga "tack" och "hej då" och "mamma" ännu. Det känns absolut som att hon är för liten för att jag bara ska lämna henne ifrån mig. Samtidigt ser jag fram emot att få göra något annat än att "vara mamma". Och när det känns jobbigt kan jag ändå trösta mig med att det oftast bara är fråga om 3,5 timmar på dagis, i alla fall nu på hösten.



Jag har också med visst intresse följt diskussionerna på Cissi Wallins blogg om att göra annat än jobba de timmarna barnen är på dagis, eller förskola som det heter i Sverige. Är det okej att träna, luncha med en kompis, fixa naglarna, handla etc. medan barnen är i dagvård?

Jag tänker att det är okej så länge man håller de tider man kommit överens om på förhand. Det är alltså inte okej att åka och storshoppa efter jobbet om barnen får vara en timme längre än tänkt, men om man råkar bli klar med jobbet en timme tidigare än planerat tycker jag det är okej att passa på att shoppa innan man hämtar. Typ. Jag tycker egentligen inte att det är så stor skillnad exakt vad man gör de timmar barnet är på dagis så länge allt fungerar. Jag vet att jag nog antagligen kommer att träna de dagar jag hinner och antagligen kommer jag att träffa kompisar över lunchen och kanske till och med passa på att dejta någon gång i framtiden. Så länge jag får mina studier skötta och barnen hämtas i tid ser jag inga som helst problem med det. Det fungerar ju liksom inte heller att hämta precis när man tycker bara för att man var klar för dagen med det man skulle göra och det är omöjligt för mig att förutse exakt hur mycket tid mina studier kommer att ta en specifik dag. Många utgår i diskussionen ifrån att alla har ett nio-till-fem-jobb med samma arbetsmängd varje dag och så ser inte verkligheten ut för alla.

Jag tror också att det egentligen är en helt onödig diskussion, även om den är ganska underhållande att följa med. Men jag tror inte att det är ett problem att människor lämnar sina barn på dagis för att gå på manikyrer och frisörbesök hela dagarna.


torsdag 14 juli 2016

Muminvärlden, tredagarsfeber och önskningar

Nu är vi halvvägs in i sommarlovet ungefär och det går väl sådär. Känns som att det är lite allt eller inget. Antingen händer det massor och dagarna går fort men vi blir alla jättetrötta av att vara igång hela tiden. Eller så är det som nu - vi sitter hemma och har absolut inget att göra.

Men vi har i alla fall varit till Muminvärlden. Det var toppen, även om det regnade och Ninja rusade omkring och vi tappade bort henne flera gånger. Som tur hittade vi henne ganska snabbt, alla gånger förutom en som min mamma fick traska upp och ner för trapporna i muminhuset flera gånger innan hon fick syn på henne bland en klunga barn. När jag sedan hittade dem blir Ninja nästan arg på mig och säger bara: "Nej mamma, kom inte med!" Hon hade inte saknat oss i alla fall.

Ninja håller på att försvinna
Kramar Sniff

High-five:ar Lilla My
Lyssnar på Snusmumrikens berättelser
Sedan åkte vi till mitt skären över en natt (eller ja, det är ju min fammos och faffas förstås, men mitt som i där jag var på somrarna som barn). Det var också väldigt skönt, och jag längtar tills barnen är lite större och det går att vara där längre tider. För just nu är nog en natt ungefär max vad jag orkar med och då vill jag gärna dessutom ha med en extra vuxen som håller koll, för ungefär allting där är antingen farligt eller sådant som de inte för röra för att det går sönder. Men Ninja fick leka lite (och bråka) med sin småkusin och jag fick andas lite skärgårdsluft och bada bastu och simma i havet. Fast bara typ några sekunder för Minea satt på bryggan i min mammas famn och gallskrek för att bara jag dög.



Och Mineas gnällighet fick sin förklaring så fort vi kom hem, för då fick hon feber och hade feber i 3-4 dagar, från söndag till natten mellan tisdag och onsdag, och nu har hon utslag över magen och ryggen så har med hjälp av doktor google diagnosticerat henne med tredagarsfeber. Hon har inte feber längre, men är fortfarande supergnällig och klängig. Jag minns inte att Ninja någonsin skulle ha haft tredagarsfebern, men antagligen har hon bara varit så lindrigt sjuk så det inte märktes. Jag börjar i vilket fall som helst vara ganska trött på att inte typ kunna lägga ner henne. Det är som om hon skulle vara sådär katastroftrött som hon blir ibland, och hon ser trött ut, men hon sover ändå inte mer än vanligt.

Vi har också varit och loppis-shoppa några gånger och så har jag "köpt" en madrass. Madrassen får jag gratis mot att jag hämtar den, men den är 160 cm bred så det är inte världens enklaste uppdrag. Men förhoppningsvis ska jag ändå lyckas med det under veckoslutet. Det kändes som en sådan där sak som bara är meningen att ska hända. Jag vaknade på morgonen och störde mig på att jag igen legat i skarven och haft obekvämt och tänkte att jag verkligen skulle vilja ha en hel madrass istället för två. Någon timme senare råkade jag ha på radion och så var det någon som skänkte bort en madrass i Åbo. Så jag ringde och var först och personen bor dessutom inte särskilt långt härifrån. Jag tycker det ofta det är så, att när man väl formulerat sin önskan och vet vad man vill ha, då får man det också på sätt eller annat. För något månad sedan hände samma sak. Jag gick och tänkte på att jag behöver lådor till klädrummet och sedan går jag förbi ett roskisskjul och där hade någon lämnat två plastlådor till mig. Ibland känns det som att universum gillar mig.