tisdag 23 april 2013

Bitterfittan - är ditt förhållande jämställt?

Ingen har säkert missat att det uppmärksammades näthat mot kvinnor för några månader sedan. Maria Sveland är en av kvinnorna som läser upp hotbrev de fått. Hon är också aktuell med boken Hatet: en bok om antifeminism, som handlar om just hat mot kvinnor, eller främst feminister.


Jag ville egentligen köpa hennes nya bok, men snål som jag är avvaktade jag och köpte istället Bitterfittan,  hennes debutroman som kom för fem år sedan (och alltså var betydligt billigare).


Jag sträckläste den, hela tiden med en känsla av att jag ville försvara mig. Den här boken beskriver egentligen en av mina mardrömmar och det var så skrämmande att läsa eftersom igenkänningsfaktorn var så otroligt stor. Den handlar om en kvinna som är bitter på sitt liv och som efter att ha fått barn insett att hon och hennes man kanske inte är så jämlika som hon hade trott. Jag ska inte berätta så mycket om handlingen eftersom jag hoppas att ni själva läser den, för den är verkligen läsvärd, trots obehaget.

Den fick mig att fundera över mitt eget förhållande, och om vi är så jämställda som jag tänker att vi är. För jag tycker egentligen att jag har ett väldigt bra förhållande ur en jämställdhetssynvinkel. Vi har inte millimeterrättvisa där vi delar exakt lika på allt, och på ett sätt har vi ganska stereotypa könsroller. Han bygger möbler och fixar med teknik medan jag lagar mat och  tvättar kläder och är hemma med barnet. Och det låter ju inte särskilt jämställt, men samtidigt vet jag inte om jag tycker att jämställdheten ligger i att dela exakt lika på alla sysslor.

För mig handlar det mera om att ha samma möjligheter och om att samarbeta samtidigt som man tar ett personligt ansvar i sin relation. Det får inte bli så att ena parten förväntar sig att middagen alltid står färdig på bordet när hen kommer hem, eller att det är okej för bara en person att gå ut på öl med kompisarna eller hålla på med hobbyn utanför hemmet medan den andra är tvungen att sköta markservicen hemma. Båda ska ha samma möjligheter att förverkliga sig själva, göra karriär eller stanna hemma med barnen. Man måste samarbeta för att få vardagen att gå ihop och det måste ske på lika villkor. Sedan får varje par själva bestämma hur det ser ut i just deras relation.

Vad tycker ni? Vad är det som gör en relation jämställd och är ditt förhållande jämställt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar