söndag 21 april 2013

Utseendekomplimanger

Enda sedan nyheten om att någon modellagentur i Sverige stått utanför anorexikliniker för att försöka rekrytera nya modeller har det varit diskussion kring kroppsideal och utseendefixeringen i vårt samhälle (eller egentligen det svenska, men vi är ju sist och slutligen inte så olika). Cissi Wallin gjorde ett radioprogram om sjuka kroppsideal, och Lady Dahmer, som gästade programmet, skrev efteråt ett inlägg där hon ger alla en utmaning som går ut på att inte ge eller ta emot utseendekomplimanger.

Jag tycker det är ett väldigt bra sätt att synliggöra hur mycket vi egentligen recenserar våra medmänniskor, för ofta går det ju bara på automatik. Man slänger ur sig ett "oj, vad du ser snygg ut idag" utan egentligen tänka på vad det innebär och vad man förmedlar med det. Jag menar inte att alla utseendekomplimanger är av ondo, det finns ju positiva saker med det också (även om de också är problematiska), men i och med att så mycket fokus läggs på det yttre blir det också viktigt. I synnerhet kvinnor, som ofta får höra mer komplimanger om sitt utseende, tror att deras värde ligger i hur de ser ut, som om det skulle vara deras uppgift att behaga sin omgivning med sin skönhet. Och det hoppas jag vi kan komma överens om att det inte är.

En annan sak jag reagerat på med den här debatten är att folk ofta pratat om hur de kommit till insikt om att det inte bara finns ett sätt att vara vacker på, man kan vara vacker fast man inte passar in på idealbilden av hur en vacker kvinna (eller man för den delen) ska se ut. Skönheten ligger i betraktarens öga, o.s.v. Och det låter ju fint att acceptera sig själv som man är och så, men det finns vissa problem också med det här.

För det första så är det inte sant. Ja, det finns en viss subjektiv del i vad man betraktar som vackert, och ja, man kan vara vacker även om man inte ser ut som Angelina Jolie, eller vem det nu är som anses vacker nuförtiden. Men det finns ändå vissa saker som krävs för att man ska anses se bra ut. Det finns matematiska formler som kan räkna ut ifall någon är vacker, och det har göra med symmetri. Så det att skönheten ligger i betraktarens öga är en fin tanke, men nog mest bara önsketänkande.

För det andra så är fokuset fortfarande på hur man ser ut, och det var ju just det som inte skulle vara viktigt!

Vad tycker ni, bör man ge utseendekomplimanger? Och tror ni att det finns en kulturskillnad mellan Finland och Sverige gällande det här? Jag tror nämligen de är lite "värre" på att ge komplimanger i Sverige, men det kan också vara att jag bara umgås med människor som inte bryr sig så mycket om utseende.

7 kommentarer:

  1. Jag är nog en sådan som tycker om att ge komplimanger och jag tror att det skulle vara bra om man slutade med komplimanger om utseende. Sist och slutligen är komplimanger från personer som känner en och vet vad man är bra och dålig på mer värdefulla än ytliga kommentarer.

    Men det skulle vara svårt att genomföra i praktiken, själv kan man försöka sluta, men hur ska man sprida det? Hur ska man ta emot utseendemässiga komplimanger/kommentarer? Och hur är det med adjektiv som t.ex. sportig eller trendig, som berör både utseende och livsstil?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det svårt i och med att det är så vanligt, och man kan ju bara ändra sitt eget beteende. Ett sätt att ta emot sådana komplimanger är ju att bara säga "ok" istället för att tacka, och om man orkar kan man ju ta en diskussion om varför det är problematiskt med sådana komplimanger :)
      Och man måste väl själv avgöra vad man tycker om t.ex. sportig och trendig, men jag tycker inte det är något problem med det. Inte skulle det ju vara problem med utseendekomplimanger heller om det inte skulle vara så vanligt.

      Radera
  2. Jag ger inte så ofta komplimanger överlag och är inte så bekväm med att ta emot dem heller. Orsaken till det här ligger väl i det att jag å ena sidan bara ger komplimanger då jag kommer att tänka på dem - i "naturliga" situationer if you will - och å andra sidan oftast får komplimanger om sådant som är självklart eller oviktigt för mej själv. Jag kan inte det här med small talk så jag vet inte riktigt hur man gör i såna situationer.

    Ibland känner jag mej dålig för att jag inte oftare säjer snälla saker åt andra människor, för det känns som att man tar dem för givetoch såndant som är självklart för mej behöver ju inte vara självklart för den andra. Sen igen, då jag säjer nånting snällt så är det ju sånt som man på riktigt menar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad ger du för komplimanger då när du ger dem? Och vad får du för komplimanger? Och jag tycker det låter strongt att du kan inse att vissa saker du får komplimanger för är oviktiga, för jag tror att det farliga med just utseendekomplimanger är att man börjar tänka att det är viktigt fast man kanske från början inte tyckte det bara för att folk kommenterar det.

      Radera
    2. Tja, jag kan väl säja allt från "du är fin i håret idag" till "du är så bra på att ta itu med frågor när dom uppstår". Vad man nu spontant reagerar på. Tyvärr blir komplimanger ofta en reflektion av vad man ser som bristfälligt hos sej själv, dvs man märker lättare det som andra gör bättre än du själv (då man subjektivt bedömer iaf), och därmed jämför man alltför ofta andra med en själv.

      Därför tycker jag också att det är viktigt att jag själv skulle uppmärksamma mera vad det är jag säjer och hur, en komplimang tycker jag borde vara en hyllning av en anmärkningsvärd egenskap hos en människa, inte ett jämförande av ens egna brister.

      Att kommentera på förändringar i utseende hos nån annan är antagligen ett lätt sätt att få en komplimang att våra någotlunda neutral för en själv, för att du kommenterar på förändringen och jämför därmed inte nödvändigtvis med dej själv. Därför är det väl så svårt att knäcka onödiga kommentarer om utseende också.

      De komplimangerna jag får handlar oftast om antingen intelligens eller utseende och när jag tänker på det är säkert största enskilda orsaken varför de gör mej obekväm det att man alltför ofta känner sej smickrad över något som man rationellt ganska snabbt oftast avvisar som onödigt.

      Radera
  3. Jag ger sällan komplimanger (som ni vet) och särskilt inte utseendes komplimanger, kanske just för att jag tycker det är så jävla vanligt och lätt blir "en sak" som också är förvrängt.

    Det gör dessutom att om jag faktist komplementerar någons utseende så brukar de nog för de mesta vara för att de faktist är nånting man borde få en komplimang för, och så vill jag hålla det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det låter som en bra princip att ha för sig själv

      Radera