måndag 22 april 2013

Vilken färg är måndag?

Jag var över 20 år gammal när jag upptäckte att jag har synestesi. Eller egentligen upptäckte jag att resten av världen inte har det. Jag insåg att en fråga som "vilken färg har ditt A?" får de flesta människor att titta på mig som om jag skulle vara galen.

Jag hade hört om synestesi tidigare, men inte riktigt förstått vad det var de talade om. Sådär är ju normala människor också, tänkte jag. Det är ju självklart att bokstäver har färger, vad är det för speciellt med just de som har synestesi? Det var först när jag smög mig in på ett museum i Melbourne där de hade en del av utställningen som handlade om just synestesi som jag på riktigt började fundera på om det kunde vara så att jag faktiskt var synestetiker. Så jag började fråga människor, nog är det väl så att veckodagar har färger? Att A är mörkblått, S är gult, nummer 3 är röd och fyran är lite sådär blyg av sig?


Och tydligen är det inte så. Så jag började läsa om saken och insåg att jag har grafem -> färg synestesi, vilket är den vanligaste formen, samt antagligen också beröring -> färg. Vissa känslor har också form och färg, och siffror har personligheter.

Jag upplever alltså färger när jag tänker på bokstäver, siffror eller veckodagar, och ibland när jag rör någonting eller blir rörd, eller känner en viss känsla. Jag ser inte färger, utan jag upplever dem. Det är en skillnad som jag märkt att det är svårt för människor att förstå.

Jag fick frågan om hur det påverkar min vardag och egentligen tror jag inte det påverkar särskilt mycket. Jag har lätt för att komma ihåg sifferkombinationer som telefonnummer och olika koder, men det behöver ju inte ha med min synestesi att göra. Det är trevligt att uppleva färger vid beröring, ofta ser jag vackra "landskap" av former och färger som förändras med känselupplevelsen. Det är svårt att förklara, om jag skulle vara bra på att måla skulle jag gärna måla det, men nu har jag tyvärr inte någon talang för det. Men det är helt klart inte något negativt, och jag skulle aldrig kunna tänka mig hur det skulle vara att inte uppleva världen såhär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar