torsdag 2 maj 2013

Att "bara" vara mammaledig

Jag får ofta frågan ifall jag "bara är mammaledig". Eller om jag studerar nu när jag är hemma. Och människor berättar gärna för mig hur de minsann jobbade eller studerade och var allmänt produktiva under sin egen mammaledighet.

Jag har insett att det inte är illa menat, ofta söker de bara något att prata om som de kan relatera till, eller så söker de en ursäkt att själva briljera. Men första gången jag fick frågan hajade jag till. Är det meningen att jag ska göra något annat? Räcker det inte att bara vara mammaledig?

Och jag kände mig stressad och nästan som en lite sämre människa för att jag tyckte att jag hade fullt upp med bara ett barn att ta hand om. Jag förstod inte hur människor fick det att gå ihop. Jag kände mig svag efter förlossningen, allt var kaos hemma och jag lyckades just och just få mat i mig. Att städa eller laga mat var en ansträngning och att komma i duschen var lyx. Vissa dagar hade jag inte ens kläder på mig förrän sambon kom hem från jobbet (det har jag fortfarande inte, men det är bara för att jag är lat).

I början kändes det som ett heldagsprojekt att bara komma ut genom dörren. Efter hand blev det ju lättare och någon form av rutin infann sig. Men just de första veckorna, eller snarare månaderna, skulle jag inte ha klarat av något annat än att bara vara mammaledig. Att bara bli förälder var omtumlande nog och alla hormoner som snurrade i kroppen efter graviditeten gjorde ju sitt till.

Nu skulle jag antagligen ha tid att studera (jag har ju tid att sitta och blogga), men jag vet inte om jag vill. Jag vill kunna njuta av att vara mammaledig och kunna leka med Ninja när jag känner för det utan att behöva stressa för att något blir ogjort. Jag förstår inte den här hysterin kring att man alltid måste ha fullt upp och vara så jädrans duktig hela tiden.

Men visst kan man göra det om man vill, och man får vara stolt över det, men jag tror inte att jag skulle bli lyckligare av att jobba eller studera nu. Jag vill ha tid att blogga, träffa vänner, umgås med min pojkvän när han kommer hem från jobbet, läsa en bok eller bara få några extra timmar sömn på dagen. Och jag vill ha tid  att vara en bra mamma.

1 kommentar:

  1. Ja det finns nog en konstant press från allmänheten på att producera och vara i ekorrhjulet. Och folk ger ofta så klumpiga kommentarer :) Jag understöder ditt val att faktiskt vara mamma_ledig_. Den här bloggen skulle kanske kunna intressera dig http://quinoaa.blogspot.fi/. Bloggaren skrev åtminstone förut mycket om sådant som att vara närvarande med sitt barn, t.ex. ansåg hon att det fanns en skillnad mellan att hålla ett barn i famnen och samtidigt facebooka och att "bara" hålla ett barn i famnen och vara närvarande i stunden. :) Det som du skriver påminde mig om hennes blogg.

    SvaraRadera