lördag 4 maj 2013

Ordet feminism

För att man ska kunna kalla sig feminist krävs att man ska hålla med om två saker:
1. Det finns en rådande könsmaktordning där män har mera makt än kvinnor
2. Man vill motverka denna könsmaktordning och uppnå jämställdhet mellan könen

Jag tror de allra flesta skulle hålla med om båda dessa påståenden och kunna kalla sig feminister. Vissa kanske nog tycker att jämställdhet är en bra sak, men håller inte med om påståendet att män har mera makt än kvinnor, de anser att målet redan är nått och kvinnokampen idag därför är onödig.

Många har problem med själva ordet feminism och anser att man borde använda ett könsneutralt ord istället. De tycker att feminism är för stigmatiserat och man vill inte associera sig själv med de där orakade rabiata manshatarna (vilket verkar vara bilden folk har av feminister). Därför hör man många som påstår att de nog är för jämställdhet men inte vill kalla sig själva feminister. Men jag tror faktiskt inte att det är ordet som är problemet. De som är emot ordet feminism brukar oftast också, när det väl kommer till kritan, vara emot det feminister jobbar för. Och de som inte är det brukar inse att det är idiotiskt att käbbla om vad någonting ska heta när det finns så mycket viktigare saker att jobba för.

Ett annat argument är att en kvinnlig benämning gör det svårt för män att engagera sig. Jag förstår inte riktigt det, tanken att män inte skulle kunna jobba för en sak bara för det har ett för "kvinnligt" namn är bara sorglig.

Dessutom är ordet feminism ett sätt att hedra de feminister som jobbat för att vi kvinnor ska kunna ha det så bra som vi har det idag, de som jobbade för att kvinnor ska få rösträtt, för att kriminalisera våldtäkt inom äktenskap (vilket skedde så sent som 1994 i Finland för de som inte visste det) och mycket annat som vi idag tar som självklarheter.

En annan orsak till att det kallas feminism är att det faktiskt handlar om att jobba för just kvinnor. Det är kvinnor som har mindre makt och för att det ska kunna delas lika måste män släppa ifrån sig en del av makten. Det här betyder inte att feminismen inte innebär fördelar för män, jag tror personligen att alla vinner på mera jämställdhet (mer om det i ett annat inlägg), men det innebär ofrånkomligen också vissa nackdelar. Det är fortfarande en kvinnokamp, och att byta namnet till någonting könsneutralt tror jag skulle vara enbart kontraproduktivt.

Vad tycker ni? Borde man kalla rörelsen något annat och skulle du kalla dig själv feminist?

8 kommentarer:

  1. jämställdhet är ett ord jag ofta träffar på.. själv är jag absolut för jämdställdhet. Ofta brukas dock ordet jämlikhet eller jämställdhet som om det hade betydelsen likhet. Betyhder inte jämställdhet att alla ska vara likställda inför samhällets strukturer, utan att man behöver se alla individer som likadana, kloner..? Jag tänker att folk som inte vill kalla sig feminister kanske tar avstånd från det här likhetstänkandet... hur tänker du, Lina?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har nog inte heller upplevt att man pratar om ordet jämställdhet i betydelsen likhet, men det är ju intressant om du har en sådan bild. Alla feminister är ju inte likadana, så hur man vill nå jämställdhet är ju lite olika, också inom feminismen. Kommer du på något exempel där det används så?

      Men visst kan det vara så att folk tar avstånd från ett sådant tänkande, men jag tror nog också att det är ytterligare ett sätt att ge sig själv en "ursäkt" för att inte behöva kalla sig feminist, eftersom man inte kanske egentligen vill jobba för det som jämställdhet faktiskt innebär. Jag tror många är lite rädda för det, och man vill kanske inte erkänna att man själv är en del av de här strukturerna. Jämställdhet låter ju fint, och jag tror det är få människor som skulle säga att de inte vill ha det, men samtidigt finns det så mycket motstånd och ovilja att se eller prata om "kvinnoproblem" att jag nog vågar påstå att en stor del nog inte egentligen skulle vilja uppnå någon jämställdhet.

      Och det här genustänket tror jag också är skrämmande (kanske det är därifrån du fått uppfattningen om likhet?), speciellt för de som i dagens läge passar in väldigt bra i normen. För om alla får vara som de vill kommer ju inte de mera att vara det enda rätta. Och så kanske det ligger en liten identitetskris där bakom, tänk om jag inte är den jag trodde jag var? Kanske jag skulle ha utvecklats annorlunda ifall jag hade haft möjlighet? Men genustänket handlar ju inte heller om likhet, utan om att alla ska få vara som de vill utan att behöva placeras in i en av två kategorier (kvinna eller man). Istället för att bara ha tillgång till blått eller rött har man nu tillgång till hela färgspektrumet. Jag skulle tolka det som att individer blir mindre likadana.

      Radera
  2. Är du säker på att det är "ofta" så man använder ordet? Eller är det bara den semantiska uppfattningen folk har, utan att desto mera verifiera? Jag har nog inte stött på feministiska diskussioner som skulle förespråka jämlikhet eller jämställdhet i sådana termer. Feminister förespråkar ju individens rätt till att välja själv. Man ska inte känna sig tvingad in i en könsroll, man ska inte känna sig tvingad till ett visst beteende för att samhället kräver det av dig och framför allt ska man inte tvinga andra bete sig på att visst sätt för att man har en arbiträr uppfattning om vad "normalt" är. Ingen säjer vad du ska göra istället för dehär modellerna, för att det är inte samhällets sak att ta ställning till sådant beteende som inte skadar andra. Gäller både män och kvinnor.

    Med tanke på det här känns det främmande för mig att feminism skulle blandas ihop med det likhetstänkandet du beskrev...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tibster. Alltså det är ju självklart att jag inte kan påstå något säkert om hur varenda en person på jorden brukar ordet jämställd. Haloo. Själv hänvisar jag här fräckt till vetenskapliga diskussioner jag fått ta del av inom min utbildning.. Många av de jag pluggar med läser bl.a. genusstudier, så vi diskuterar bl.a. feminism och jämlikhet väldigt ofta.. Det är personer i min "klass" jag hänvisar till, som ofta verkar förespråka jämlikhet som någon slags likhet, fast de tror sig påstå något annat.. :)

      Jag vill gärna ta avstånd från det här tänkandet "samhället kräver" - samhället är ingen agent, ingen autonom aktör. Vi skapar samhället och dess strukturer, så enligt min uppfattning borde man hellre tala om att inte foga sig enligt de normer vi genom samhället skapar, utan sträva efter att skapa flera strukturer och normer.. Nåja, men det är sånt där punktknulleri. För att klargöra, jag vill också att feminism ska ta avstånd från likhetstänkande, för det är inte ALLS så jag uppfattar feminism! Alla ska få vara sådana de uppfattar sig vara. Det bör finnas plats för mångfacetterade identiteter, både gällande kön och annat, som inte behöver bygga på dualism man-kvinna. Det bör även finnas plats att uppfatta sig mindre mångfacetterad, som man eller kvinna. Jag vet, jag hoppas på en såndär ideal värld, där det finns plats för alla och alla får vara sådana de vill och ingen sårar någon annan, allra minst på flit, utan alla är nöjda, glad och tycker om varann... Suck vad barnslig jag är.

      Tror nog det är just som du tänker, Lina, om det där med skrämmande.. Att en del personer, som känner sig okej inom den rådande dualismen, tänker hjälp, ska jag nu också måsta börja fundera om min identitet? Mig själv? Att tvingas jag, som uppfattar mig som kvinna/man, också uppfatta mig som något annat? Det är ju inte precis det t.ex. feminister förespråkar.. Å andra sidan, att fundera och komma fram till att nej jag är nöjd som jag är nu, det är väl ingen fara med det. Å sedan.. Var det nu inte redan de Beauvoir som skrev om att kvinnan själv även finner något slags nöje i sin roll som det andra könet?

      Radera
    2. Nojoo, min poäng var nu främst att jag skulle tippa på att mängden personer som har fördomar och missuppfattningar om vad feminister står för är betydligt mycket större än feminister som står för en könsneutral likvärdighet där alla är kloner och massan bestämmer - inte det att du måste prata med varenda en person i världen innan du får forma en åsikt...

      Jag förstår inte varför det skulle vara barnsligt att hoppas på en sådan värld du beskriver, vi har ju absolut kapacitet för det redan nu. Är det barnsligt att anse att folk borde få kräva mera av varandra, speciellt då mera i det här fallet skulle innebära medmänsklighet, frihet och ett större ansvarstagande av sina egna handlingar? Man tas sällan på allvar då man inte är realistisk men man kan vara realist utan att vara pessimist :)

      Jag vet nog inte vad jag ska säja gällande dina studiekompisar, antingen har dom nog inte alls förstått vad de har läst eller så har du inte förstått vad de har menat. Oberoende har nog feminismen redan tagit avstånd från likhetstänkande, kanske du borde ta avstånd från dina studiekompisar som får dig att tro att feminism går ut på nollandet av könet...?

      Radera
    3. "Nojoo, min poäng var nu främst att jag skulle tippa på att mängden personer som har fördomar och missuppfattningar om vad feminister står för är betydligt mycket större än feminister som står för en könsneutral likvärdighet där alla är kloner och massan bestämmer - inte det att du måste prata med varenda en person i världen innan du får forma en åsikt..." Nå det här är ju också bara en åsikt, och vi har båda rätt till åsikter, utan att någondera egentligen kan bevisa den andra personens åsikt mindre rätt/sann...

      Min mening från första början var egentligen bara att fråga Lina hur hon ställer sig till det här med uppfattningen om feminism som möjligen likställande, just på grund av att jag [ibland/ofta/sällan/en gång/nångång] stött på en del, som enligt min mening, förespråkar feminism som likställande, kanske i misstag, kanske på flit, kanske för att båda missförstått. Så jag ville endast spegla mina tankar om varför kanske en del kan ta avstånd från feminism, om de uppfattar feminism som likställande. Utan att desto vidare ta ställning till vare sig feminismen till sitt verkliga väsen är det eller inte, för sådana essentiella diskussioner tycker jag kan vara väldigt uttråkande, då varenda en har sin egen uppfattning om vad någon -ism är. (Jag tycker det inte och jag kallar mig feminist, men det har ingen betydelse för sammanhanget.) Det var endast Linas uppfattning om saken jag var intresserad av från första början. Jag ville liksom bara disktuera saken från olika synvinklar, men istället har vi kört in på någon slags polariseringsprocess där vi verkar ta motpoler. Öh. .. Jag tror inte att feminism går ut på att nolla kön, det enda jag ville föra fram var frågan om feminism möjligen
      kan ses som sådan, och isåfall varför. Och komma fram till att kanske folk [felaktigt] uppfattar feminism som likställande och att det kan var orsaken varför speciellt sådana personer som känner sig bekväma inom den rådande könsdualismen tar avstånd från feminism... Måhända uttryckte jag mig klumpigt, vilket jag ber om ursäkt om.

      Hahha, mina studiekompisar, tja, tror nog det handlar om att de inte förstått vad de läst alla gånger och jag inte heller förstått vad de menat.. Så brukar det gå mellan mänskor, man missförstår varandra så lätt.

      Radera
    4. Tycker inte heller det är något fel med att vara nöjd så som man är, fast man passar in i normen. Jag har tyvärr inte läst särskilt mycket Beauvoir, och det lilla jag läst börjar vara så länge sedan så jag vågar inte uttala mig om vad just hon tyckte.

      Men jag tror det ligger något i det att kvinnan själv finner ett slags tillfredsställelse i sin roll. Och jag tror inte det gäller enbart maktskillnaden mellan kvinnor och män, utan också i andra fall där det finns maktstrukturer mellan olika grupper. Jag tror det kanske är en ganska allmänmänsklig egenskap att inte vilja se sig själv som maktlös. Makt är väldigt komplext och det är sällan så enkelt som att en part har all makt medan den andra är helt maktlös, och jag tror det handlar om att människor finner ett sätt utnyttja sin maktlöshet för att få en annan sorts makt.

      Det här är helt mina egna spekulationer och vet inte om det finns någon vetenskaplig grund för mina påståenden, men som exempel tänker jag på hur kvinnor i sexbranschen kan använda sig av objektifieringen av kvinnor, som i sig bidrar till att göra kvinnor mer maktlösa, till att på ett personligt plan få mera makt (ekonomisk makt eller politisk makt till exempel). Man pratar också ofta om hur kvinnor sitter på den "sexuella makten" (fast vet inte om jag helt skulle hålla med om det), i och med att kvinnor har möjlighet att använda sig av sin sexualitet för att ta sig framåt inom andra områden.

      Det här blev kanske lite flummigt, irrade iväg lite :) Jag tycker själv hela maktbegreppet är väldigt svårt, men samtidigt otroligt intressant. Måste nog tänka igenom det här lite grundligare, men har ni några tankar om det här?

      Radera
    5. Ja problemet uppstod nog då jag upplevde din fråga till Lina som provokativ och jag på skoj tillät mig själv bli provoserad :) Alltså det är ju så extremt vanligt att tvingas ta en defensiv position i en diskussion om feminism just eftersom det finns så många uppfattningar om vad det står för och eftersom de som är bekväma med könsdualismen också är snabba på att svartmåla feminism och med flit missförstå vad man kämpar för. Du tog ju genast avstånd från det här tänkesättet, så vi kan säkert sätta punkt på det här lilla sidospåret :)

      Ja, dina egna spekulationer Lina känns nog intuitivt i alla fall väldigt verkligthetsenliga. Jag tror att det därför kan vara väldigt lätt att diskutera genusfrågor på ett akademiskt plan, men väldigt svårt att se hur genomsyrade i vardagen maktstrukturer är och hur bekväma vi egentligen är med de rådande normerna. Fast man skulle vara fast hur insatt i ämnet, märker man nästan varje dag någon ny sak man aldrig ens ha tänkt att man kunde ifrågasätta.

      Sedan är det ju också så svårt att "bara" ifrågasätta. Man behöver ju inte nödvändigtvis ändra på ett beteende bara för att man kan konstatera att man inte "måste" göra så...

      Ja, det är lättare att vara flummig än koncis tror jag... :)

      Radera