torsdag 6 juni 2013

Om pedofili

Jag lyssnar på Cissi Wallins program om pedofili och människor ringer in och tycker att pedofiler bör dödas eller kastreras och att de aldrig kan vara fungerande människor i samhället. Och jag kan förstå människors ilska, jag tycker själv att utnyttja barn sexuellt är något av det värsta en person kan göra. Problemet är att det finns en väldig dubbelmoral kring det där, för oftast är det ju inte någon ful gubbe som bjuder barn på godis i lekparken, utan det är någon närstående, en släkting, bekant eller förälder. Och det brukar människor inte kunna ta till sig, då ska det plötsligt tystas ner och gärningsmannen ska skyddas till varje pris, och det kan jag nästan bli ännu mera arg över.

Oftast när det pratas om pedofili tycker jag det saknas någon som helst analys. För det första bör man kanske definiera vad man faktiskt menar med pedofil. Menar man en person som tänder på barn, d.v.s. har en sådan sexuell läggning, eller menar man en person som förgriper sig på barn? Det är, i motsats till vad människor verkar tro, en väsentlig skillnad. De flesta som förgriper sig på barn definierar inte sig själva som pedofiler, utan som heterosexuella - i de flesta fall - män. Och alla som tänder på barn behöver inte nödvändigtvis vara sexuella förbrytare. Om man pratar om pedofili som en sexuell läggning eller böjelse får man faktiskt göra en skillnad där. Det är en väldigt stor skillnad på att ha sexuella fantasier om barn och att förgripa sig på någon. Det är lite samma som att utgå ifrån att en heterosexuell person måste leva ut alla sina sexuella fantasier till vilket pris som helst. En vanlig sexuell fantasi är till exempel att bli våldtagen, men det är knappast någon som vill bli det i verkligheten. Eller tänk dig en gift man som tänder oerhört på tanken att få knulla någon i röven men vars fru inte är det minsta intresserad av analsex. Det betyder inte att mannen automatiskt måste våldta sin fru för att leva ut fantasin. Han kan leva ett helt bra liv med att enbart hålla det som en fantasi. Eller någon som tycker om att dominera eller bli dominerad men partnern är ointresserad av allt som har med power play att göra. Min poäng är alltså att en person inte behöver leva ut sina sexuella böjelser eller fantasier i verkligheten.

Man kan jämföra pedofili med homosexualitet, och argumentera att en homosexuell inte heller kan leva lycklig i ett heterosexuellt förhållande utan måste få leva ut sin sexualitet. Men en homosexuell person som inte hittar en villig partner springer inte heller omkring och förgriper sig på folk, utan lever i så fall ensam. Detsamma gäller heterosexuella. Jag tror dock inte att pedofili är en sexuell läggning på samma sätt som heterosexualitet, utan att det rör sig om någonting annat.

Det finns en studie (som jag bara har läst ett abstrakt av) som tyder på att det finns en korrelation mellan att tända på barn och att uppskatta att man själv skulle kunna våldta en kvinna. Det fanns också en korrelation med bland annat tidiga negativa erfarenheter av sex, konsumtion av pornografi och en attityd som stödde sexuell dominans över kvinnor. Så därför kan man tänka sig att en person som tänder på barn faktiskt är mer benägen att begå övergrepp än andra, men det betyder ju inte att alla kommer att göra det. Jag tror att attraktionen kommer ifrån att barn är maktlösa på ett sätt som en vuxen inte är, vilket skulle betyda att det är övergreppet som är det intressanta, inte själva barnet. Jag tror att förövare väljer offer enligt vad som är lättast att komma undan med, inte som vi gör när vi väljer partner. Jag tänder i alla fall inte på alla män bara för att jag är heterosexuell, men jag tror att i fall där någon utnyttjar ett barn handlar det inte om att förövaren är så tänd på just det barnet att den inte kan hålla sig, utan det handlar om maktasymmetrin mellan förövaren och barn i allmänhet, därför går vilket barn som helst bra så länge det är ett barn som går att manipulera så att förövaren inte åker fast.

Sedan kan man ju också definiera en pedofil som en person som har förgripit sig på barn, oavsett om de själva skulle säga att de tänder på barn. Men det är lite problematiskt eftersom det utesluter alla de som tänder på barn men inte gjort något åt saken, och gör begreppet luddigt eftersom det innefattar en hel massa människor som inte har en sådan läggning. Men om man är konsekvent med användningen är det ju ett sätt att diskutera problemet.

Jag tycker att människor ofta inte har koll på vad de egentligen menar med ordet pedofil. De ser dessutom pedofiler som monster. En person som utfört sexuella övergrepp är givetvis monstruös, men jag tror det här tankesättet leder till att människor sedan inte kan hantera saken ifall det faktiskt uppstår en sådan situation. För det är ju inte som att det står pedofil i pannan på de som utför övergrepp, utan det är din granne, eller farbror, eller bästa vän. Och att från att ena dagen se en person som världens härligaste typ till att nästa dag vilja att den personen ska kastreras eller dödas med ett nackskott är för de flesta ett ganska långt steg och man ser hela tiden exempel på fall där saker bara tystas ner. Så trots att de flesta (om inte alla) håller med om att det är ondskefullt att förgripa sig på barn och de som gör det bör straffas, så agerar inte alla utifrån det då när de verkligen ställs inför ett sådant fall.

Det är lite samma sak som med våldtäkt och synen på våldtäktsmän. Om man pratar om våldtäkt är alla rörande överens om att våldtäktsmän är svin och förtjänar att sitta inlåsta. Men i praktiken, när det inte längre handlar om den hypotetiske våldtäktsmannen som lurar bakom en buske i en mörk park, utan om din kompis, då är det inte så lätt. För han är ju så normal, så trevlig, och man skulle aldrig kunna tänka sig att han skulle göra någon sådant. Det är lättare att tro att en kvinna ljuger. Eller att ett barn hittar på. De har ju så livlig fantasi, kanske han/hon bara vill ha uppmärksamhet? Oberoende kan man ju aldrig veta säkert, och en pedofilanklagelse kan förstöra någons liv. Bäst att förhålla sig "neutral" och bara inte ta ställning i frågan, d.v.s. fortsätta som om ingenting hade hänt.

Nu vet jag ju att det inte alltid är såhär, ibland tar folk verkligen tag i saken och förövaren får sitt straff, det kan till och med finnas fall där en oskyldig blir utsatt för någon slags häxjakt, men alltför ofta hör jag om fall där det tystats ner och barn aldrig fått upprättelse eller möjlighet att bearbeta det skedda. Och jag tror att det är det vi behöver jobba på. Det tjänar ingenting till att skrika om hur alla pedofiler bör skjutas om vi ändå skyddar förövarna när det verkligen gäller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar