fredag 28 juni 2013

Vithet, rasism och feminism - att lämna över tolkningsföreträdet

Det här med de vitas privilegium och frågor som rör rasism är jag så otroligt dålig på. Det är otroligt svårt för mig att se de här strukturerna och jag har liksom ingen klar bild i mitt huvud av vad jag kan göra och på vilket sätt jag bidrar till att upprätthålla dem. Det hjälper inte heller att jag är sådär passligt ointresserad för att det inte berör mig i samma grad som många andra frågor som har med jämlikhet att göra. Det känns inte som att jag har tillräckligt med kunskap, eller ens rätt, att prata för icke-vitas rättigheter. Däremot kan jag lyssna, och försöka ta till mig. Jag kan tänka efter en extra gång när jag uttalar mig om saker.

Kvinnovetenskapen vid Åbo Akademi har ganska mycket fokus på just det här, och jag minns att jag även då tyckte det var svårt. Jag läste om hur feminismen fått kritik för att enbart handla frågor som rör vita medelklasskvinnor, och tänkte att ja, självklart måste man ta in andra perspektiv som ras och klass. Men hur gör man det? Hur gör jag det?

Just nu försöker jag bara läsa och ta in så mycket som möjligt. Det har varit ganska mycket debatt om det här i feminist-bloggkretsarna i Sverige nu i några veckor och jag tror många vita feministiska bloggare har fått upp ögonen lite för de här frågorna, och tyvärr tror jag det finns lika många som inte vill se sin egen del i förtrycket. Sådana som blir förolämpade av att få kritik när det finns så många som i deras ögon är värre.

Jag tror att det viktigaste knepet för mig som känner mig som en nybörjare på det här är att låta den förtryckta ha tolkningsföreträde, låta dem som faktiskt upplever förtrycket definiera vad som är förtryckande. Att på något sätt kväva den impulsen i mig själv, när jag känner att jag vill försvara mig.

Jag försöker tänka det lite som det jag skulle vilja att män gör i relation till kvinnoförtrycket. Att de ibland bara skulle hålla käften och lyssna, istället för gnälla om hur de minsann inte våldtar eller förtrycker kvinnor, de tycker ju om kvinnor. Sedan välkomnar jag gärna män med i feminismen, men de måste först förstå vad det handlar om, lämna definitionen upp till kvinnorna.

En annan sak jag kan göra är att lyfta dem som faktiskt kan prata om dessa saker, låta dem komma till tals. Jag kan tipsa om två bloggar jag hittat de senaste dagarna:
http://falskheten.blogspot.se/
 och
http://pkmaffia.wordpress.com/

De har antagligen betydligt mer insikter kring vithet och rasism än vad jag har för tillfället. Så ska jag fundera mer och lära mig mer och försöka vara ödmjuk och så får jag återkomma vid ett senare tillfälle när jag känner att jag har mera att säga.

19 kommentarer:

  1. Lina skrev:

    "Jag tror att det viktigaste knepet för mig som känner mig som en nybörjare på det här är att låta den förtryckta ha tolkningsföreträde, låta dem som faktiskt upplever förtrycket definiera vad som är förtryckande."

    Smart.

    "Sedan välkomnar jag gärna män med i feminismen, men de måste först förstå vad det handlar om, lämna definitionen upp till kvinnorna."

    Nu snajar jag dig inte helt. Menar du att män visserligen är välkomna inom feminismen, men bara om de lämnar tolkningsföreträdet åt kvinnorna utan att tala för sig (det som du något ovan uttrycker som att "gnälla"). Ska män då endast vara välkomna som feminister utifall att de vackert håller tyst, tiger om att de också kan känna sig marginaliserade, maktlösa och utanför (t.ex. i ett samhälle där manlig arbetslös är hög och "traditionella" mansroller ses som alltmer rostiga och ur tiden) och erkänner en kollektiv skuld för det som förbrytare gör? Varför ska män av en del feminister (inte nödv. av dig, men av andra) diskuteras som problemet och delaktiga i förtryckande strukturer de aldrig själva haft en chans att påverka?

    Jag förnekar inte att förtryck av män mot kvinnor och andra män skulle finnas. Däremot ligger det i mitt intresse att tala för mäns och killars väl alltid när jag kan. Av tusen och ett skäl.

    //TB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har nog förstått ungefär vad jag menar :)

      Jag anser inte att män har rätt att definiera kvinnoförtrycket helt enkelt därför att de inte upplever det och därför är blinda för det, på samma sätt som jag är blind inför förtryck som har med till exempel ras att göra. Jag säger inte att jag aldrig kommer att förstå det, eller att män inte skulle kunna förstå de strukturer som upprätthåller kvinnoförtryck, men som man eller vit eller annan privilegierad grupp måste man ibland ta ett steg tillbaka och bara inse att dina problem kanske inte hör hemma där, och att det faktiskt är viktigare att motverka rasism eller sexism istället för att diskutera din rätt att känna dig inkluderad i en rörelse, eller dina sårade känslor för att du blivit ihopklumpad med förtryckare trots att du inte kan se din egen del.

      För att nu förtydliga, jag säger inte att det är enkelt att vara man. Män kan självklart också känna sig utanför och maktlösa, de kan vara marginaliserade, jag påstår inte något annat. Det är också tillåtet att prata om de problemen, och faktum är att jag tror att många av de problem som män har i dagens samhälle kan spåras tillbaka till de patriarkaliska maktstrukturer som existerar i vårt samhälle (därför vinner män också på feminismen, och kanske framför allt på uppluckringen av de traditionella könsrollerna). Men feminismen handlar ändå om kvinnors rättigheter och att hela tiden i det sammanhanget ta upp hur män faktiskt också kan ha problem, och hur alla män inte är förtryckare, eller hur kvinnor faktiskt också kan förtrycka män, det är att ta bort fokus från kvinnors problem - igen.

      Man får alltså prata om mäns problem, men jag förstår inte varför de alltid ska tas upp då man pratar om kvinnors problem och kvinnors rättigheter. Eller varför feminismen blir beskylld för att vara orsaken till mäns problem. Eller, visst kan jag förstå att det inte är så kul att bli av med de privilegier man har, men sällan beskrivs det ju som att det är där skon klämmer.

      Sedan funderade jag lite på vad du menar med "traditionella mansroller som ses som alltmer rostiga och ur tiden". Jag är inte helt klar på vad du menar med traditionell mansroll, men den bild jag får i huvudet när jag tänker på en "traditionell" man, är inte direkt någon positiv och jag kan känna att det är riktigt bra att den mansrollen går ur tiden. Men det kan ju hända att vi har olika bilder av vad det är.

      "Varför ska män av en del feminister (inte nödv. av dig, men av andra) diskuteras som problemet och delaktiga i förtryckande strukturer de aldrig själva haft en chans att påverka?"

      Därför att de är delaktiga i förtryckande strukturer, precis som kvinnor. Och nej, vi har inte skapat de här maktstrukturerna, men vi kan påverka dem.

      Radera
  2. Tack för ditt svar, ska utveckla mitt resonemang lite.

    Lina skrev:

    "Men feminismen handlar ändå om kvinnors rättigheter och att hela tiden i det sammanhanget ta upp hur män faktiskt också kan ha problem, och hur alla män inte är förtryckare, eller hur kvinnor faktiskt också kan förtrycka män, det är att ta bort fokus från kvinnors problem - igen."

    I princip stämmer vad du skriver men jag tänker väl att det ena inte behöver utesluta det andra. Som jag ser det måste diskussionen vara dynamisk nog att kunna medge t.ex. att också kvinnor kan förtrycka män, och att det också finns män som arbetar för jämställda ideal. Relevant för män att verka för feminismens mål blir det först när de upplever att de kan bidra till desamma på ett konstruktivt sätt. Betyder förstås inte att man måste ropa ut veklagan om mäns alla svårigheter så snart feminism kommer på tal, men tja... i en demokrati ska alla röster höras i något skede. Det lär feministerna få medge om de är så jämställda som de säger att de är.

    "... viktigare att motverka rasism eller sexism istället för att diskutera din rätt att känna dig inkluderad i en rörelse, eller dina sårade känslor för att du blivit ihopklumpad med förtryckare trots att du inte kan se din egen del."

    De stora frågorna är självfallet större än min sårade stolthet eller mitt känsloläge hit eller dit. Jag är inte sårad över att ha blivit ihopklumpad med förtryckare, jag är bara inställd på att stå för det jag anser vara rätt och försvara män när jag kan. Jag anser att det är steg som måste tas om männen ska kunna lyftas ur skiten och bidra till det gemensamma goda såsom feministerna och andra så väl önskar. I omlopp i samhället finns stereotyper av män som utmålar dem i ett ensidigt, negativt ljus allt från början. Pojkar är omogna, har vi fått veta till lust och leda i skolvärlden. (Ett annat exempel är det slitna begreppet ”arga unga män”, d.v.s. en grupp vilsna killar som anses så infantila att man helt enkelt inte behöver ta dem på allvar). Att uttrycka sig negativt om män i media ger inga påföljder; män ska ju kunna ”ta lite skit”. Samhället är vridet i den aspekten. Utöver det anser jag att män, ifall dom av feminister en gång anses delaktiga i någonting destruktivt, måste ges en reell chans att motarbeta detta. D.v.s. jag kan ta ansvar för vad jag säger och för mina handlingar. Men jag kan rimligen inte ta ansvar för hur samhället skapades tusen år före min födsel, eller hur.

    "Sedan funderade jag lite på vad du menar med "traditionella mansroller som ses som alltmer rostiga och ur tiden". Jag är inte helt klar på vad du menar med traditionell mansroll"

    Jag ska förklara. Med traditionell mansroll syftar jag inte på de negativa egenskaper (hustrumisshandel, machokultur, spritmissbruk) som ofta förknippas med de gamla stereotyperna, utan med samhällsuppgiften. Det som för en 40-50 år sedan ”räckte” som livsuppgift för en man, räcker inte längre. Då var det nog om du hade hittat ett arbete med vilket du kunde försörja hustru och barn. Det kunde vara nog om du visste hur en maskin på din arbetsplats skulle skötas. Idag räcker det inte: samhället, arbetslivet ändras hela tiden. Där den traditionella mansrollen var omgiven och backades upp av gemenskapen i byn eller arbetslaget, är moderna män ofta ensamma. Vem ska leda dem i sitt sökande efter en sund utveckling mot en plats i samhället? Frågar jag.

    //TB

    SvaraRadera
  3. "Som jag ser det måste diskussionen vara dynamisk nog att kunna medge t.ex. att också kvinnor kan förtrycka män, och att det också finns män som arbetar för jämställda ideal"

    Det är självklart att det finns kvinnor som förtrycker män, och det finns många män som arbetar för jämställda ideal, det tror jag inte någon försöker förneka. Men grejen är att det nu inte handlar om enskilda fall, utan om generella strukturer som verkar i vårt samhälle och som bidrar till att upprätthålla en maktasymmetri mellan kvinnor och män, där män innehar fler privilegier. Det betyder inte att alla män personligen förtrycker alla kvinnor, utan att de samhällsstrukturer vi alla, både kvinnor och män, upprätthåller är förtryckande.

    "i en demokrati ska alla röster höras i något skede"

    Javisst, men nu diskuterar vi ju feminismen, och det går inte ut på att höra allas åsikter och sedan göra det som flest tycker är bäst, för då skulle vi inte komma någonstans och det skulle framför allt inte vara feminism. Det är ju uttryckligen en rörelse som kämpar för kvinnors rättigheter, jag förstår inte varför man skulle anse att feminister har någon skyldighet att lyssna till allas åsikter och sedan anpassa sin rörelse efter det.

    Man kan vara feminist och samtidigt jobba med att lösa "mansproblem", som att män i högre utsträckning blir hemlösa, utslagna och lider av missbrukarproblematik. Det är ingen motsättning i det, men feminismen som rörelse jobbar inte främst med det. Den jobbar för att främja kvinnors rättigheter, och arbeta med problem som rör främst kvinnor. Att mäns problem också kan lösas av feminismen är mera en bieffekt som kommer av att rigida könsroller löses upp, och av det genustänk som de flesta feminister förespråkar. Jag skulle önska att män också skulle engagera sig i att lösa kvinnoproblem, och vara engagerade i feminismen och jämställdhetsfrågor därför att det gagnar kvinnor, och inte för att det gagnar dem själva.

    "Utöver det anser jag att män, ifall dom av feminister en gång anses delaktiga i någonting destruktivt, måste ges en reell chans att motarbeta detta. D.v.s. jag kan ta ansvar för vad jag säger och för mina handlingar. Men jag kan rimligen inte ta ansvar för hur samhället skapades tusen år före min födsel, eller hur."

    Som sagt, vi har inte skapat dessa strukturer, men vi är alla delaktiga i att upprätthålla dem, män också, och jag skulle vilja att män också tog ansvar för det. Jag skulle också vilja att kvinnor tog ansvar för det, men i och med att män är de som innehar den högre positionen i den här makthierarkin anser jag att de har möjlighet att påverka på ett annat sätt än vad kvinnor har. Med makt följer också ett visst ansvar. Sedan kan man på ett personligt plan inte ta ansvar för något annat än sina egna handlingar, men jag tycker inte det räcker med att inte förtrycka, man bör också arbeta med att motverka förtryck genom att dels granska sig själv för att försöka se vilken del man har i det (det som jag nu försöker göra angående min vithet), samt genom att aktivt ta ställning för andras rättigheter, genom att till exempel inte godkänna att andra pratar nedsättande om kvinnor, eller förklara varför det inte är okej att använda ord som kvinna eller bög i nedsättande termer. Det ska inte vara en förolämpning att kalla någon kvinna eller homosexuell. Jag förstår inte varför män skulle behöva "ges chanser" för att motverka förtryck.

    Nu förstår jag bättre vad du menar med traditionella mansroller, och jag håller med om att samhället har förändrats, och att det som tidigare kunde räcka som livsuppgift inte idag gör det. Men tror inte att det är ett problem som rör enbart män, även om män i större grad är ensamma (kanske för att egenskaper som att visa känslor, be om hjälp och engagera sig i andra människor inte uppmuntras hos män?). Dagens samhälle är kravfyllt och många har problem med att få livspusslet att gå ihop.

    SvaraRadera
  4. Hej igen, har kommit tillbaka från en dags arbetsresa och är lite groggy, men ska försöka besvara dina argument efter förmåga.

    "Javisst, men nu diskuterar vi ju feminismen, och det går inte ut på att höra allas åsikter och sedan göra det som flest tycker är bäst, för då skulle vi inte komma någonstans"

    Hur så ej? De flesta (långsiktigt gångbara beslut) brukar fås igenom på basis av kompromisser. Ifall endast en liten klick av en viss riktning ska besluta, lär feminismen inte vinna mycket terräng bland de som avviker från det ifrågavarande tankemönstret.

    "... och det skulle framför allt inte vara feminism... jag förstår inte varför man skulle anse att feminister har någon skyldighet att lyssna till allas åsikter och sedan anpassa sin rörelse efter det. "

    Om de vill ha flera mäns (och för den delen kvinnors) stöd i sin strävan faller det sig väl ganska naturligt att processen går bättre om man talar OCH lyssnar. En del av dem för fram helt förnuftiga idéer man gott kunde klubba igenom när som helst. Men om jag får ställa ett par lite "barnsliga" frågor som på ett allmänt plan gnagt i mig sedan någon tid: a) vad ger feminister rätt att tala om hur män borde vara och hur de borde leva? Jag kan förstå att man vill kritisera ett dåligt beteende (hos män) så långt som det går utöver en själv eller någon god vän, men tja... Efter decennier av anti-manlig samhällsretorik, sanktionerad spydighet i skrift och presumtivt svartmåleri (som t.ex. i påståendet att det i "varje" man bor en potentiell våldtäktsman, såsom de största galenpannorna anser), förakt mot män (som det inte talas om eftersom ingen vill erkänna att hen hatar män, annat då än i något ”humoristiskt” ljus som ska verka radikalt) börjar man faktiskt undra var den onda cirkeln börjar och slutar. b) varför skulle t.ex. jag som man vara hugad att lyssna till feministerna oavsett åsiktsgren om de för sin del inte är intresserade av att lyssna till de åsikter vi män framför?

    "Att mäns problem också kan lösas av feminismen är mera en bieffekt som kommer av att rigida könsroller löses upp, och av det genustänk som de flesta feminister förespråkar."

    Det genustänk de flesta feminister förespråkar; vad går det ut på? Om jag förstått saken rätt anser de (eller en del av dem) att vi inte per automatik ska låta gamla förutfattade könsroller och normer - det som tidigare diskuterats som strukturer, styra vårt handlande och forma våra attityder. Bra så långt. Det kan emellertid lätt gå till överdrift om man helt förbiser de reella skillnader som trots allt finns mellan kvinnor och män.

    "Det ska inte vara en förolämpning att kalla någon kvinna eller homosexuell. Jag förstår inte varför män skulle behöva "ges chanser" för att motverka förtryck."

    Nej, det ska det inte. Mig veterligen är sådana förolämpningar och attityder dominerade i vissa typer av grabbig machokultur, inte i mainstreamen av män. Betyder inte att de är godtagbara, tvärtom. De hör till en era av hårdhet man kunde hoppas att snart försvinner helt. Å andra sidan kommer sådana subkulturer att existera och frodas så länge en given grupp killar/män inte lyckas bli integrerade i samhället.

    "Jag förstår inte varför män skulle behöva "ges chanser" för att motverka förtryck."

    Jag menar med detta att alla män inte bör skuldbeläggas kollektivt för det förtryck som en del töntar utövar. De bör ges samma intellektuella och principiella chanser att motarbeta förtrycket som feministerna, istället för att en masse betraktas som potentiella badguys.



    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ifall endast en liten klick av en viss riktning ska besluta, lär feminismen inte vinna mycket terräng bland de som avviker från det ifrågavarande tankemönstret."

      Men snälla du, det handlar inte om att vinna terräng hos de som tänker annorlunda, det handlar om att förändra tankesätt, förändra strukturer. Och det fungerar, idag tycker knappast någon i vårt samhälle att kvinnor inte borde ha rösträtt, men för några hundra år sedan var det inte så självklart. Att feminismen skulle pruta på sina principer för att fler skulle få plats under begreppet är absurt.

      Sedan bör man kanske också hålla i minnet att feminismen inte är EN rörelse där alla tycker likadant, utan det finns olika grupperingar som har olika åsikter gällande många frågor, och feminismen lever och rörelsen får kritik också inom feminismen (som till exempel att det enbart handlar om vita medelklasskvinnors problem, och att det är den enda kvinnligheten som får plats i feminismen). Men själva grunden är densamma (vi lever i ett samhälle där kvinnor är underordnade män och det bör förändras så att kvinnor och män är jämställda), och att "kompromissa" på det tar bort poängen med feminismen.

      För att komma till dina frågor så ska jag försöka besvara dem så gott jag kan.

      "vad ger feminister rätt att tala om hur män borde vara och hur de borde leva? Jag kan förstå att man vill kritisera ett dåligt beteende (hos män) så långt som det går utöver en själv eller någon god vän"

      Din fråga är ställd lite så att jag tolkar det som att det på något sätt är mera okej av feminister att tala om för kvinnor hur de ska leva, men det kan hända att jag missförstått dig. Men en del av feministiskt tankesätt är ju just det att man inte har rätt att tala om för andra hur de ska leva, men däremot måste man få kritisera strukturer och beteenden som upprätthåller dem. Och varför skulle det bara vara okej att kritisera beteenden som rent konkret går ut över en själv? Även när beteendet är riktat mot någon annan bidrar det ju till förtryck mot mig eller mot min vän.

      ”Efter decennier av anti-manlig samhällsretorik, sanktionerad spydighet i skrift och presumtivt svartmåleri (som t.ex. i påståendet att det i "varje" man bor en potentiell våldtäktsman, såsom de största galenpannorna anser), förakt mot män (som det inte talas om eftersom ingen vill erkänna att hen hatar män, annat då än i något ”humoristiskt” ljus som ska verka radikalt) börjar man faktiskt undra var den onda cirkeln börjar och slutar”

      Tyvärr tror jag du har missförstått detta totalt. Säkert finns det någon feminist där ute som hatar män, men det är inte normen bland feminister. Konstigt också hur män som är erkända kvinnohatare nog kan bli hyllade och upphöjda till skyarna för sitt intellekt (Strindberg, Nietzsche) medan ett manshat diskvalificerar någon från att kunna ha intelligenta saker att säga. Nu menar jag inte att hat är okej i någon form, det är bara en liten intressant sidonot.

      Sedan gällande ditt påstående om att feminister skulle anse att det bor en potentiell våldtäktman i varje man så är du nog lite ute och cyklar. I själva verket arbetar ju feminister EMOT den retoriken som implicerar att alla män är potentiella våldtäktsmän (vilket är det vanliga då man diskuterar våldtäkt), så om du inte gillar det påståendet ska du väl inte kritisera just feminismen för det. Däremot poängterar ju nog feminister ofta att våldtäktmän är vanliga män, det vill säga de uppfattas som normala och är inte några monster som det står ”våldtäktsman” i pannan på. Samt att vi lever i en våldtäktkultur som ”godkänner” våldtäkt. Kanske du blandat ihop detta?

      Radera

    2. ”Varför skulle t.ex. jag som man vara hugad att lyssna till feministerna oavsett åsiktsgren om de för sin del inte är intresserade av att lyssna till de åsikter vi män framför?”

      Du verkar ha en bild av att feminister och män är som olika läger där feminister försöker hacka ner på män och män står och försöker försvara sig. Jag kan ha fel förstås. Men jag antar att du har någon kvinnlig bekant du bryr dig om, en släkting eller vän, och för deras skull skulle du kunna lyssna. Feministen handlar inte om att lyssna på män och försöka komma överens, det handlar om att kräva rättigheter, kräva förändring. Sedan tror jag att de flesta feminister nog lyssnar till andras åsikter, fast de är framförda av män, du kanske bara inte inser det eftersom det du säger inte får dem att ändra åsikt. Dessutom har de flesta feminister antagligen hört samma saker hundratals gånger förut, och då orkar man inte varje gång ”ta debatten” och förklara samma saker om och om igen.

      ”Det genustänk de flesta feminister förespråkar; vad går det ut på?”

      Det jag menar med ”genustänk” är den teori om genus och könsroller, där man bland annat anser att könsroller är socialt konstruerade, och att alla bör ges möjlighet att vara som det vill och inte bestraffas för att de inte passar in i en given könsnorm.

      ”Det kan emellertid lätt gå till överdrift om man helt förbiser de reella skillnader som trots allt finns mellan kvinnor och män”

      Vad menar du med gå till överdrift? Visst finns det biologiska skillnader mellan kvinnor och män, men det handlar ju om att alla ska få vara som de vill, det vill säga inte tvinga in någon i en mall. Hur kan man gå till överdrift med det? Och ifall män biologiskt sätt har svårare att koncentrera sig och med sociala normer, så är det väl bara bra ifall sådana saker som utvecklar sådana sidor uppmuntras hos pojkar istället för pojkar inte skulle få ta del av det just därför att de är pojkar och ”ändå inte orkar sitta stilla”? Eller ifall flickor ”naturligt” är mera vårdande och undfallande och bryr sig mera om utseende, så är det väl där också bra att utveckla färdigheter som att ta plats? Förstår inte egentligen på vilket sätt eventuella biologiska skillnader är relevanta.

      Sedan måste man förstås ta i beaktande de faktiska skillnader som i dagens läge finns mellan könen, oberoende av om de är biologiska eller inlärda, men det tycker jag feminister bra på.

      ”Å andra sidan kommer sådana subkulturer att existera och frodas så länge en given grupp killar/män inte lyckas bli integrerade i samhället.”

      Tyvärr är det inte bara små subkulturer som håller på med sexistiska skämt eller är fördomsfulla eller upprätthåller maktstrukturer. Så visst är det bra om man lyckas integrera utslagna män i samhället, men att påstå att det enbart är de som upprätthåller patriarkala maktstrukturer är oerhört naivt.

      ”Jag menar med detta att alla män inte bör skuldbeläggas kollektivt för det förtryck som en del töntar utövar. De bör ges samma intellektuella och principiella chanser att motarbeta förtrycket som feministerna, istället för att en masse betraktas som potentiella badguys”

      Problemet är att det inte bara är enstaka män som utövar förtryck, det är mer eller mindre alla män OCH kvinnor. Jag anser att män har samma chanser att motarbeta förtryck. Dessutom pratar du igen om feminister och män som om de skulle vara motsatser, det finns män som är feminister också.

      Radera
  5. PK-maffian är sjukt bra! Jag gillar också HEJ BLEKK som skrev jättebra om varför feminism heter just feminism. Definitionstvisten skapar mer fritkion än själva feministiska debatten. Feminismen heter feminsim för att det är kvinnor som förtrycks, inte för att kvinnor ska göra om världen till ett matriarkat.

    Jag har själv mycket svårt med vitheten. Visst, det är lätt att säga att feminsimen ska vara för alla, men vad kan just jag göra? Jag tror som du säger att det är viktigt att rannsaka sig själv först, på samma sätt som jag försöker hitta och förinta mina egna sexistiska beteendemönster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska kolla upp HEJ BLEKK. Utan självrannsakan tror jag det är svårt att komma vidare i sitt tankesätt, och svårt att förändra sitt eget beteende. För man är aldrig perfekt.

      Radera
  6. Jag har ofta funderat på det här med att vara med och samtidigt utanför. Jag har upplevt flera gånger att jag personligen är i en ganska unik position att kunna förstå väldigt många olika sorters liv och livsperspektiv för att jag är en "pojkflickig" kvinna, jag är en tvåspråkig finlandssvensk, för att jag har RRMS vilket gör att man kan vara mycket handikappad ena stunden och till synes frisk i nästa stund. För att jag blivit mobbad. För att mina vänner har gått igenom diverse saker som jag bevittnat och således har djupare insikt i. För att jag själv upplevt diverse saker.

    Men den största insikten man kan få av alla dessa livsperspetiv tror jag ändå är att man kanske kan förstå, men man har inte upplevt. Och det viktigaste man kan ta ut från den insikten är att du aldrig blir "färdig" med att förstå och du kommer aldrig att vara onödigt lyssna på vad någon annan har att säja för att "du vet redan". Alla upplevelser är olika för att alla människor är olika.

    Därför kan man delta i mycket och känna tillhörighet olika slags grupperingar, men ändå känna sej utanför. För att man liksom kan "pass" som finlandssvensk eller finne, men känner inte att man fullständigt är det. Men att passa in i en mall betyder inte att du är "färdig" med din utveckling. Så det kan ju inte egentligen vara så himla eftersträvansvärt.

    Självrannsakan, ödmjukhet och en förmåga att lyssna måste ju vara bland det bästa man kan ge av sej själv åt sina medmänniskor.

    SvaraRadera
  7. "Men jag antar att du har någon kvinnlig bekant du bryr dig om, en släkting eller vän, och för deras skull skulle du kunna lyssna. "

    För all del; jag har kvinnliga bekanta och vänner jag bryr mig om. För deras skull lyssnar jag till det mesta.

    "Att feminismen skulle pruta på sina principer för att fler skulle få plats under begreppet är absurt."

    Det står dig fritt att tycka så om du vill. Däremot säger du själv några rader senare att feminismen inte är en rörelse där alla tycker likadant; sålunda finns det flera variationer av feministiska principer varför man oundvikligen kommer hamna att "pruta" på principerna i något skede. Dessutom är politiska och ideella rörelser stadda i ständig förändring, annars skulle de stagnera. Mig gör det egentligen detsamma vilka som tar sig rätten att kalla sig feminister. Jag har inget större behov av att se mig inkluderad i denna rörelse; vilka bevekelsegrunder jag kanske hade för att identifiera mig med feminister tvår jag mina händer från. Inte behöver man vara feminist för att praktisera omsorg och sunda hänsyn mot medmänniskorna, vilket även inbegriper att bemöta folk jämställt. Men varje rörelse som vet sitt eget väl inkluderar så många som möjligt på en väg som möjliggör kompromisser med samhället utan att fördenskull ge avkall på sitt budskap.

    "Och varför skulle det bara vara okej att kritisera beteenden som rent konkret går ut över en själv?"

    Jag vet inte om jag skrev otydligt. Jag anser inte att det "bara" skulle vara okej att kritisera beteenden som går utöver en själv. Men eftersom människor oftast är tröga, egoistiska och defensinriktade, reagerar de flesta på dåligt beteende först när det går ut över dem själva, deras nära vänner eller skadar deras intressen. Klart det finns en del som reagerar oberoende, och det får man såklart göra. I en del situationer är det till och med att uppmuntra.

    "Sedan tror jag att de flesta feminister nog lyssnar till andras åsikter, fast de är framförda av män, du kanske bara inte inser det eftersom det du säger inte får dem att ändra åsikt. "

    Nej, jag har faktiskt svårt att inse detta. Det är svårt att få någon som är övertygad om att han/hon/hen har rätten på sin sida att ändra sin åsikt. Imponerad blir jag den dag jag hör en feminist medge att han/hon/hen haft fel. Så har mig veterligen aldrig hänt, varför jag inte heller är alltför imponerad av den så kallade "jämställdhet" dessa individer förespråkar. Alla människor vill ha makt i någon utsträckning: ärligast är att medge detta. När man kan avstå från makten och ge plats åt andra får toleransen en reell klangbotten. Först då når man kanske jämställdhet att tala om.

    "Hur kan man gå till överdrift med det? "

    Det finns en del som menar på att det inte finns några skillnader mellan kvinnor och män, fastän det är hjärnkemiskt bevisat att kvinnans och mannens hjärnor är olika. Däremot - crazy go nuts, jag anser att alla ska få vara som de vill!

    "Tyvärr är det inte bara små subkulturer som håller på med sexistiska skämt eller är fördomsfulla eller upprätthåller maktstrukturer... att påstå att det enbart är de som upprätthåller patriarkala maktstrukturer är oerhört naivt."

    För klarhets skull har jag inte sagt att det "endast" är små subkulturer som upprätthåller maktstruktuer - analysera lite vidare så kommer du fram till att det är små subkulturer av perifera män som inte har särskilt mycket makt i samhället. Däremot tror jag knappast att jag hugger i sten om jag menar på att i miljöer som saknar utbilding, mjuka värden, empati, påverkningsmöjligheter, fortbildning, hopp och framtidsutsikter - där lär stereotyper och negativa yttringar mot kvinnor OCH män frodas. DET tror jag, må det sedan vara oerhört naivt eller inte.


    //TB

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Däremot säger du själv några rader senare att feminismen inte är en rörelse där alla tycker likadant; sålunda finns det flera variationer av feministiska principer varför man oundvikligen kommer hamna att "pruta" på principerna i något skede. Dessutom är politiska och ideella rörelser stadda i ständig förändring, annars skulle de stagnera."

      Jag har antagligen uttryckt mig otydligt. Jag anser inte att man "prutar" på sina principer genom att diskutera och genom att rörelsen utvecklas, däremot prutar man på sina principer ifall man vidgar begreppet för att inkludera människor som inte i dagens läge vill kalla sig feminister därför att de inte håller med om feminismens grundbultar. Det jag ville få fram med att påpeka att feminismen inte är EN rörelse är just det att att feminismen hela tiden utvecklas, och feminister kritiserar varandra hela tiden och utvecklas i sina tankesätt på också på personliga plan (som de flesta människor). Med det menar jag också att det finns plats inom feminismen för alla som vill delta, så det finns inget behov av att vidga begreppet. Ifall du vill kämpa för kvinnors rättigheter kommer inte feminister att stoppa dig, men eventuellt nog kritisera det sätt du väljer att göra det på, men inte för att du är man.

      Också feminister gör misstag, och visst finns det sådana som inte vill erkänna det, men jag har inte upplevt att feminister skulle vara sämre på det än andra, tvärtom är det ofta feminister erkänner att de haft fel, eller inte tänkt tillräckligt långt gällande en fråga. Till exempel gällande det som inlägget handlar om, frågan om vithet och rasism. Där har många omvärderat sina uttalanden och handlingar, men självklart inte alla, vilket jag upplever att jag också kritiserar i mitt inlägg.

      Gällande små subkulturer så missförstod jag dig antagligen. Jag håller med om att det i vissa miljöer frodas negativa beteendemönster som stärker stereotyper och patriarkala strukturer - det är här det blir viktigt att ta in andra perspektiv förutom könsperspektivet och utvidga sin analys. Men det betyder inte att det inte existerar ett kvinnoförtryck i andra miljöer i vårt samhälle.

      Radera
  8. "... men eventuellt nog kritisera det sätt du väljer att göra det på, men inte för att du är man."

    Vilket de må göra; de flesta som försöker förändra något möter väl på kritik från något håll, och tyvärr kan man inte göra alla lyckliga hur gärna man än skulle vilja. Kritik är jag beredd att ta och besvara, men den ska vara välgrundad och ha rim och reson i sig.

    "Men det betyder inte att det inte existerar ett kvinnoförtryck i andra miljöer i vårt samhälle."

    Vilket jag heller inte förnekat..Exempel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ifall du håller med om att det existerar kvinnoförtryck i vårt samhälle förstår jag egentligen inte varför du vill ha exempel, så jag vet inte riktigt vad du är ute efter.

      Men för att som exempel ta våld mot kvinnor i parrelationer så förekommer det i alla samhällsklasser, inte bara hos marginaliserade grupper. Andra uttryck för kvinnoförtryck som jag snabbt kan komma på är löneskillnaden mellan män och kvinnor, objektifieringen av kvinnokroppen samt sexuellt våld mot kvinnor och hur det bemöts.

      Radera
  9. "Ifall du håller med om att det existerar kvinnoförtryck i vårt samhälle förstår jag egentligen inte varför du vill ha exempel, så jag vet inte riktigt vad du är ute efter."

    Eftersom jag ansåg att "andra miljöer" lät lite svävande och jag förmodade att du kände till det något bättre än mig, som mest sysslar med historia vid sidan om samhällsdebatt, teologi och konst, tänkte jag att du ville exemplifiera?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okej, då missförstod jag dig. Jag tänkte att du ville ha exempel på kvinnoförtryck :)

      Med "andra miljöer" menade jag inte någon specifik annan miljö, utan mera att det finns överallt, på en strukturell nivå. Min poäng var kanske snarast att man inte löser problemet med kvinnoförtryck med att förhindra att män blir marginaliserade.

      Du skrev tidigare: "Å andra sidan kommer sådana subkulturer att existera och frodas så länge en given grupp killar/män inte lyckas bli integrerade i samhället"

      Att män lyckas bli integrerade i samhället är i sig en bra sak, men eftersom kvinnoförtryck existerar på en strukturell nivå tror jag inte det kommer att göra hemskt stor skillnad fast man skulle lyckas integrera alla män. Däremot kan man med fördel se på mäns marginalisering ur ett könsperspektiv, och antagligen jobba med det samtidigt som man jobbar mot kvinnoförtryck (med delvis samma metoder). De strukturer vi har anser jag missgynnar båda könen.

      Radera
  10. "Min poäng var kanske snarast att man inte löser problemet med kvinnoförtryck med att förhindra att män blir marginaliserade."

    Inte om man betraktar frågorna (kvinnoförtryck och marginaliserade män) som två separata problem med separat problematik, nej. Att förhindra att män blir marginaliserade löser kanske inte kvinnoförtrycket som sådant. Däremot förhindrar det allmän vantrivsel och desperation i samhället (vilket med känt resultat brukar resultera i drogmissbruk, vandalism och våld bland män jämte mot män och kvinnor). Om männen en gång står för merparten av våldsbrott och missbruk, anser jag det vara indikator nog på att det är där man måste börja arbeta, utan att fördenskull negligera kvinnoförtryck t.ex. i form av ojämn löne -och ansvarsfördelning i arbetslivet.

    "De strukturer vi har anser jag missgynnar båda könen."

    Möjligt är det. Manliga som kvinnliga röster ropar av vantrivsel av och till. Nog anser jag att problemen bör avhjälpas och förtrycket motarbetas, men det bör i rättvisans namn gälla båda könen eftersom vi redan konstaterat att båda könen kan vara (och är) förtryckta.

    /TB

    SvaraRadera
  11. Jag ser inte kvinnoförtryck och marginaliserade män som helt separerade från varandra, fast det till viss del förstås handlar om olika saker och lite olika problematik. Därför skrev jag att det kan vara fördelaktigt att använda sig av ett könsperspektiv om man vill lösa frågan med marginaliserade män.

    "..det bör i rättvisans namn gälla båda könen eftersom vi redan konstaterat att båda könen kan vara (och är) förtryckta"

    Feminism handlar inte om att osynliggöra mäns problem, utan om att lyfta fram kvinnofrågor. Visst kan män vara förtryckta (vilket vi verkar vara överens om) men det könsliga förtryck som drabbar kvinnor drabbar inte män. Att män missgynnas av den rådande könsnormen är inte på grund av att de också är förtryckta på grund av att de är män, utan för att normerna ser ut så som de gör.

    Jag vet inte om jag kanske upprepar mig eller ens lyckas uttrycka mig så att någon förstår för tillfället för är lite trött idag, du får ursäkta ifall jag är obegriplig :)

    Men jag har fått många insikter under vår diskussion och kommer antagligen att ta upp många av de här sakerna i framtida inlägg. Tyvärr hinner jag inte skriva så mycket som jag skulle vilja, men förhoppningsvis kommer jag ändå att ha möjlighet att fördjupa mig i några av de saker vi diskuterat.

    SvaraRadera
  12. "Jag vet inte om jag kanske upprepar mig eller ens lyckas uttrycka mig så att någon förstår för tillfället för är lite trött idag, du får ursäkta ifall jag är obegriplig :) Men jag har fått många insikter under vår diskussion och kommer antagligen att ta upp många av de här sakerna i framtida inlägg"

    Jag tycker inte att du är obegriplig, även om dessa diskussioner är lite utanför mitt ämne och jag ibland har lite svårt för egen del att förstå allt. Jobbar så gott som fulla vardagar, och vet ej om jag riktigt i alla avseenden hunnit utveckla mina tankar innan jag skriver dem... men om något stoff av detta går att använda i dina framtida inlägg är det alltid kul. Ska försöka följa med efter min tid och förmåga.

    SvaraRadera