tisdag 18 mars 2014

Barnbråk och ord på känslor

Jag var på familjecafé idag med Ninja för att hon skulle få träffa lite andra barn igen. Det var också ett väldigt bra tillfälle att fundera igenom lite hur jag hanterar diverse situationer. Här hemma dyker det nämligen inte upp så många tillfällen där man måste "lösa" något eftersom hon är ensam, men med flera barn på samma ställe blir det en massa situationer där de stjäl varandras saker, slår varandra eller skuffar varandra och man som förälder förväntas göra något. Jag läste igår kväll om hur man talar med barn och hur man bekräftar deras känslor så försöker omsätta det i praktiken, även om Ninja kanske är lite för liten för att ord ska vara riktigt hjälpsamma.

Jag såg också flera exempel på fantastiskt föräldraskap och bemötande av barn. Ninja försökte bland annat stjäla andra ungars vagnar som de gick omkring med, vilket hon inte fick göra så jag gick förstås emellan och försökte förklara att andra barnet använder vagnen nu och när det inte fungerade lyfte jag bort henne och hon blev jättearg. Jag sa något i stil med att "ja, du skulle säkert jättegärna vilja ha den där vagnen nu men man kan inte alltid få som man vill", vilket kanske inte var så hjälpsamt. Sedan gick vi och äta lunch och hon glömde hela grejen på typ två sekunder men när hon nästa gång försökte stjäla en vagn av en unge och hon igen blev sur när jag lyfte bort henne sa andra barnets förälder något i stil med "oj, vad det så roligt att leka med vagnen". Började tänka att det är en bättre respons. Man kunde kanske tillägga något om att hon nu är besviken för att hon inte kan ha vagnen eller förklara att det andra barnet blir ledset om man tar saken ifrån henom. Hur skulle du hantera en sådan situation?

Före vi skulle fara hem blev Ninja också skuffad av ett annat barn. Hon föll och slog huvudet i golvet (inte hårt) så hon började gråta. Jag började förstås också gråta för gör det fortfarande mer eller mindre varje gång Ninja gråter för att hon är rädd eller har ont. Men den mamman hanterade också situationen helt fantastiskt. Hon förklarade för sitt barn att Ninja blev jätte ledsen när han knuffade henne och försökte alltså få honom att förstå varför man inte ska knuffas genom att förklara på vilket sätt det påverkar andra. Jag gick och ammade för att trösta Ninja och sedan kom hon och pratade med mig och bad om ursäkt och sa att det hemma hos dem kallas för "tröstbröst". Jag blev i vilket fall som helst otroligt imponerad av hennes sätt att hantera situationen, det var som ett typexempel ur de böcker jag just läst och håller på att läsa.

Jag känner också att jag behöver övning på det här med att sätta ord på barnets känslor. Jag kan ju inte ens sätta ord på min egna känslor alla gånger, så hur ska man sedan lyckas med någon annans?

3 kommentarer:

  1. Jag brukar göra kanske mera som du där. Jag tänker att när E skriker efter t.ex. en vagn som han inte får, så är det viktigaste att han vet att jag förstått vad det är han försöker säga. För om han skriker efter vagnen och jag bara pratar om att det andra barnet hade vagnen eller om att han ska göra något annat just då, så kanske han inte förstår vad det har med saken att göra och bara ännu mera frustrerat försöker visa/säga att det är vagnen han vill ha. Men om jag först gör klart för honom att jag är medveten om att han vill ha vagnen, så kan han sedan lättare acceptera att han inte får den.Så då kanske jag först skulle säga några gånger typ "Du vill ha vagnen" och "du skulle så gärna köra med vagnen" och sedan säga att det inte går eftersom det andra barnet nu leker med den.
    Hittade annars just en blogg som jag tänkte att du kanske också skulle tycka om http://kajsakanel.wordpress.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att visa att man har förstått tror jag också är bra. Det som jag tänkte att var mindre hjälpsamt var det där "men man kan inte alltid få som man vill" som jag har märkt att ganska lätt slinker ur mig och jag tycker att det lite förminskande på något sätt. Både att bara säga att "du vill ha vagnen" och "var det så roligt" bekräftar ju barnets känslor på lite olika sätt.

      Och tack för tipset, har faktiskt följt henne en tid, tycker hon är helt underbar, hon skriver om just sånt jag nu tycker är intressant!

      Radera
  2. Aja, lustigt :) Råkade nämligen hitta henne helt andra vägar, genom instagram.

    SvaraRadera