tisdag 3 juni 2014

Böcker om föräldraskap

Jag har ju läst en del böcker om föräldraskap som alla varit väldigt givande och bra på sina egna sätt. Jag tänkte skriva lite kort om dem och vad jag tyckte, men det är knappast det sista inlägget som kommer att vara inspirerat av de här böckerna på något sätt.

Den första boken jag läste var Alfie Kohns Unconditional parenting. Jag ville läsa den eftersom Kathleen/Becoming Peculiar skrivit om hur den helt förändrade hennes syn på föräldraskap (hon har också skrivit en kort sammanfattning så ni kan läsa där vad den handlar om i korthet, tror jag länkat till samma inlägg tidigare också). Och jag kan förstå varför. Reaktionerna på den här boken har varit lite delade, vissa hatar den och andra älskar den och jag kan på ett sätt förstå båda sidorna (även om jag lutar mera åt älska-hållet). Han är ganska hård i sitt sätt att uttrycka sig, och jag kan tänka mig att speciellt första halvan av boken är väldigt tuff att läsa om man har barn som är lite äldre och man redan använt sig av ett bestraffnings-belöningssystem. Han argumenterar övertygande mot ett sådant system, men ger ganska lite vägledning om vad man ska göra istället, vilket gör att man lätt lämnar boken med en lite panikartad känsla av att allt jag lärt mig är fel men nu har jag ingen aning om vad jag ska göra med mitt barn. Men om man kan komma över detta och se boken för vad den är, d.v.s. inte en guide till någon metod utan mera en argumentation för ett annat sätt att se på barn, så är den ganska fantastisk.

Den följande boken jag läste var Adele Faber och Elaine Mazlishs bok How To Talk So Kids Will Listen And Listen So Kids Will Talk. Och här får man faktiskt väldigt bra praktiska tips på hur man ska prata med barn och vad man ska tänka på. Det bygger på ungefär samma synsätt som Alfie Kohn för fram, men är en bok med nästan enbart praktiska råd. Jag har försökt pracka den här boken på alla jag känner som på något sätt jobbar med barn (även om den fortfarande står i min hylla för att jag alltid glömmer att ta med den när jag ska iväg) eftersom den är så lättläst och bra. Den är inte på något sätt skuldbeläggande, men lyckas ändå med att övertyga en om att behandla barn som människor. Den innehåller en hel del praktiska övningar som jag faktiskt rekommenderar att man gör, för åtminstone för mig var det ett sätt att faktiskt ta in det som står i boken och jag tror att det här kommer att vara en bok jag återvänder till många gånger under mitt föräldraskap.

Sedan har jag också läst Petra Krantz Lindgrens bok Med känsla för barns självkänsla (hon har också en blogg med massor intressant att läsa för den som är intresserad). Den följer samma sätt att se på barn som de övriga (alla böcker jag läst förespråkar en syn på barn som jämlika, de är människor som ska behandlas med samma respekt som andra). Den här är bra, men ganska kort och jag känner på något sätt efter att ha läst Alfie Kohn att hon är lite "mesig". Men det är också en av bokens styrkor, hon säger inte att något är fel, utan manar en istället till att tänka efter vad man själv egentligen vill med sitt föräldraskap. Sedan lyckas hon också peka ut en väg för att komma dit, utan förmaningar. En väldigt glad och upplyftande bok som går väldigt snabbt att läsa, så om man inte vill fördjupa sig särskilt mycket skulle jag säga att det här är boken man ska läsa.

Den senaste boken på det här temat som jag läste var Jesper Juuls Ditt kompetenta barn. Jag hade hört om honom tidigare, men på något vis tänkt att han är någon flummig hippie som förespråkar en gränslös barnuppfostran. Det är han inte, och jag kanske ska poängtera att fast alla dessa böcker är emot belöningar och bestraffningar som uppfostringsmetod, betyder det inte att de förespråkar gränslöshet. Den här boken var inte särskilt praktisk utan behandlade mer existentiella frågor och jag måste erkänna att jag i början blev ganska irriterad på hans "barn samarbetar alltid"-grej (vad är det för vits att prata om samarbete alls om allt de gör ändå är samarbete?), men ju mera jag läste desto bättre förstod jag poängen med att se det på det viset. Jag fick också ett helt annat sätt att se på min egen barndom, och började förstå på vilket sätt jag själv "samarbetat" med mina föräldrar (och kanske ännu gör det). Mycket intressant, men ger kanske inte så mycket konkret att gå efter om det är det man är ute efter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar