torsdag 19 juni 2014

Lyckliga i alla sina dagar

Jag har hållit på att läsa Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar - om pengars och människors värde de senaste dagarna och det var otroligt intressant, kanske för att det handlar om just sådant jag funderat mycket på den senaste tiden, som konsumtion, feminism och hur jag egentligen vill leva mitt liv. Vårt ekonomiska system är så galet på så många sätt. Istället för att vi producerar för att tillfredsställa människors behov, producerar vi för att göra vinst. Allt handlar om att "skapa mera jobb", för att vi ska kunna fortsätta leva med ett ekonomiskt system som är ohållbart i längden. För att få det hela att gå runt måste människor nämligen konsumera mera, något som vårt jordklot inte klarar av. Det är inte heller vem som helst som ska konsumera mer, de som inte har råd har inget värde i en sådan här ekonomi för de kan inte bidra till den eftertraktade "tillväxten", så det är de som redan har allt de behöver som ska luras att tro att de behöver ännu mer.

En intressant sak som hon tog upp i boken var hur vi alltmer pratar om förändring i individuella termer. Det är individen som ska förändras, inte systemet eller kollektivet. Individen kan förändra sin position inom systemet, bli rikare genom hårt arbete (som om hårt arbete verkligen skulle göra en rik, haha), men att förändra systemet anses omöjligt, orealistiskt. Men det som i verkligheten är orealistiskt är ju att tro att vi kommer att kunna fortsätta såhär, med "ökad tillväxt" i all oändlighet. För det behöver vi många fler jordklot än det enda vi har.

Hon kritiserar också en viss del av feminismen, och lägger fingret på något jag själv gått och tänkt men inte riktigt lyckats formulera. Också feminismen anpassar sig efter en patriarkal och kapitalistisk ideologi, kvinnor ska anpassa sig för att förändra sin position inom systemet. Det är kvinnor som ska tvingas ut i arbetslivet, inte män som ska jobba mindre. Det är mammor som ska sluta ha dåligt samvete, inte pappor som ska börja. Till och med inom feminismen nedvärderas det kvinnligt kodade, oberoende vad det är fråga om. För är det verkligen bättre att prioritera jobb framför barn? Är det bättre att tänka på sig själv först och främst i alla situationer?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar