tisdag 10 juni 2014

Patriarkatet och irrelevant statistik

Jag har funderat lite över vad jag egentligen menar med ordet patriarkat. Slår man upp ordet i en ordbok hittar man (bland annat): "samhällsskick som kännetecknas av (hus)faderns bestämmande makt inom (o. ansvar för) familjen; fadersvälde; äv.: övervikt för männens inflytande i samhället (i motsättning till kvinnornas)". Det jag menar när jag använder mig av ordet patriarkat är allt som oftast den andra betydelsen i citatet, d.v.s. att män har större inflytande i samhället än kvinnor. Det råder ett maktförhållande mellan könen, där män helt enkelt har mer makt än kvinnor. Jag pratar också om patriarkatet som en struktur, med vilket jag menar att patriarkatet är en bestående (makt)ordning i samhället (men förstås inte oföränderlig). Det som är viktigt att komma ihåg är att patriarkatet är en av flera maktstrukturer som samverkar. Detta innebär att en kvinna kan ha mer makt än en man, men inte på grund av att hon är just kvinna.

Att vi historiskt sett levt i ett patriarkat är välkänt och det är knappast någon som på allvar skulle påstå något annat, men däremot råder det delade meningar om ifall vi fortfarande lever i ett patriarkat. Formellt sett finns det nämligen inte längre några hinder för jämställdhet, vi är (så gott som) lika inför lagen, och officiellt har vi samma rättigheter och skyldigheter. Jag menar dock att detta inte betyder att vi inte längre skulle leva i ett patriarkat (hah, dubbelnegation!). Människor är kulturella och sociala varelser, så en jämställd lag har i slutändan ganska liten betydelse (även om lagstiftningen förstås också är viktig, inte minst för att lagen har en normerande funktion). Formell jämställdhet är alltså inte samma sak som jämställdhet i praktiken eftersom patriarkatet upprätthålls med hjälp av annat än lagar.

Ofta försöker människor "motbevisa" patriarkatet genom att dra upp statistik som att en större andel män är hemlösa, begår självmord eller dör på sin arbetsplats. Grejen är att detta inte har något alls att göra med om det finns ett patriarkat eller ej, eftersom det inte säger något om maktförhållandet mellan könen. Detta är mera ett bevis på det som jag anser att är orsaken till patriarkatet, d.v.s. våra normer kring kön och könsroller.

Överlag tycker jag att statistik är ganska dålig på att visa vad patriarkatet är (även om siffror förstås är väldigt effektiva, och i vissa sammanhang kan det vara relevant, som när man pratar om pengar eller fördelning av resurser). Orsaken till att jag tycker att statistik fungerar dåligt är att det inte säger något om kvaliteter, d.v.s. egenskaper, eller vilka betydelser som vi tillskriver saker. Ett exempel är när man talar om män våld mot kvinnor som ett bevis på patriarkatet, och styrker det med statistik över hur många kvinnor som blir misshandlade av sina män. Mäns våld mot kvinnor är ett jättebra exempel på hur patriarkatet fungerar och vilka följder det har, men statistiken i det sammanhanget säger egentligen ingenting. Det är hur våldet används som är det viktiga, och om det får vi inte veta något av statistiken. Faktum är att man kan lyfta fram statistik som visar att kvinnor slår män i nästan samma utsträckning, betyder det att patriarkatet inte finns? Nej, självklart inte, för statistiken sa fortfarande ingenting om hur vi uppfattar våldet, eller vad våldet innefattar. Det är nämligen stor skillnad på hur våld används och hur det uppfattas, vilket avgör om det är ett maktmedel eller inte.

3 kommentarer:

  1. Låt oss titta vad BRÅ säger om våld och hot i nära relationer:


    Totalt uppger 6,8 procent av befolkningen att de utsattes för brott i en nära relation under 2012. Andelen kvinnor som utsattes för brott i en nära relation under 2012 var i princip jämnstor med andelen utsatta män (7,0 procent av kvinnorna och 6,7 procent av männen). Även när man studerar psykiskt våld och fysiskt våld separat visar sig utsattheten vara jämnt fördelad mellan könen; 6,8 procent av kvinnorna och 6,2 procent av männen utsattes för psykiskt våld, medan 2,2 procent av kvinnorna och 2,0 procent av männen utsattes för fysiskt våld. De två vanligaste brottstyperna är systematiska kränkningar och försök att inskränka friheten. En del utsätts för både fysiskt och psykiskt våld inom relationen. Av dem som utsattes för fysiskt våld under 2012 blev närmare 85 procent även utsatta för psykiskt våld, medan knappt 28 procent av dem som utsattes för psykiskt våld även blev utsatta för fysiskt våld.

    Det finns alltså ingen skillnad mellan män och kvinnor vad det gäller utsatthet för våld, kränkningar och hot i nära relationer enligt Brås:s rapport.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag inte läst BRÅs rapport, men enligt det du skrivit verkar det handla om just statistik. Jag skrev i min text att det går att plocka fram statistik som visar att män är lika utsatta för våld i parrelationer som kvinnor, men det säger fortfarande inget om ifall det finns ett patriarkat eller inte. Därför förstår jag inte direkt relevansen av den här kommentaren.

      Radera
  2. Så statistiken kan avfärdas med en axelryckning när den ger oönskade resultat? Istället ska vi lita på att kvinnor upplever våldet på något annat sätt än männen - utan någotsomhelst underlag för det påståendet...

    SvaraRadera