söndag 10 augusti 2014

Abortfrågan

Är abort moraliskt rätt eller inte? Står kvinnans rätt till sin kropp emot barnets rätt till liv och när börjar i så fall livet? Jag tänkte försöka redogöra för min syn på abort för jag har länge insett att jag inte kan ansluta mig till någotdera "läger" i den här frågan, där jag då tänker mig att lägren alltså består av de som ser det som enbart en kvinnofråga och de som ser det som mord (jag är medveten om att de flesta inser att frågan är mer komplex än så). Vissa vill också få det att handla om när livet börjar, där abort då skulle vara okej så länge fostret inte ännu "lever".

Jag ser inte på frågan på det här sättet alls. Jag är för kvinnors rätt att göra abort, men jag anser inte att det är så enkelt som att vara för eller emot. Jag förstår heller inte tankesättet att en abort är en abort är en abort (som jag vet att t.ex. Lady Dahmer någon gång skrivit om) och jag ska försöka förklara varför. Jag tycker inte heller att det är enbart en kvinnofråga (även om det nog är det också, men det får bli ett annat inlägg).

Om vi börjar med frågan om livet och när det börjar så kan jag säga att jag anser att livet börjar vid befruktningen. I och med detta har ett foster i mina ögon precis samma människovärde som en bebis eller en vuxen människa. Det är orsaken till att jag anser att det moraliskt sett är bättre att inte göra abort, och därför påverkar omständigheterna kring graviditeten. En kvinna som blivit våldtagen eller inte har möjlighet att ta hand om sitt barn skulle antagligen lida betydligt mer av att behålla barnet än en person som har alla möjligheter att ta hand om sitt barn men väljer bort det för att det inte passar just nu. Eftersom situationerna är unika varierar det vad som är det som är moraliskt sett mest rätt att göra. Att det är det som är det mest rätta i situationen är däremot inte detsamma som att en gravid kvinna skulle vara skyldig att behålla barnet. Jag anser inte att människor har en skyldighet att alltid göra det som skulle vara bäst, utan det finns saker som är moraliskt sett "tillåtna", även om det finns bättre alternativ.

Så abort är för mig inte en fråga om när livet börjar, utan det är en fråga om att rätten till den egna kroppen går före rätten till liv. Det här kan låta konstigt för vi är vana vid att värdesätta liv mest av allt, men om man jämför det med att t.ex. donera en njure skiljer sig den här synen inte alls jämfört med hur vi vanligtvis ser på kroppar. Tänk dig att du har möjlighet att donera en njure (eller stamceller ifall ni vill ha något mindre dramatiskt) till någon som är sjuk. Det finns ingen annan lämplig donator och ifall du väljer att inte donera din njure kommer personen att dö. Jag tror de allra flesta skulle hålla med mig om att det mest moraliska skulle vara att donera sin njure (eller stamceller), men att man ändå inte är skyldig att göra det ifall man av någon anledning inte vill.

Ett annat sätt att se på saken är att tänka sig att du blivit fastkopplad till en annan person som är helt beroende av dig för alla livsuppehållande funktioner. Detta skulle begränsa ditt liv under tiden ni är fastkopplade, men efter nio månader skulle det vara möjligt att koppla bort dig och personen skulle klara sig. Ska du få koppla bort dig själv eller är du skyldig att vara fastkopplad? Det är samma sak här, jag anser inte att man är skyldig att hållas fastkopplad, men det är ändå det som skulle vara det moraliskt sett bättre alternativet (i de flesta fall).

Det som sällan pratas om är vilka moraliska skyldigheter en tredje person har, d.v.s. personen som skulle utföra aborten. Vi är antagligen överens om att det under de flesta omständigheter är fel att göra abort mot någons vilja, men är det rätt för en läkare att t.ex. abortera ett livsdugligt foster? Det är här det börjar bli intressant, och det är det här som gör att jag inte tycker att det är okej att abortera ett foster i säg vecka 28. Det skulle alltså inte vara kvinnan som skulle göra fel, utan läkaren eller barnmorskan som utför aborten. Här tycker jag det är svårare att avgöra exakt när en tredje part ska prioritera kvinnan och när den ska prioritera barnet, och var gränsen går är inte helt självklart, men den gränsen handlar alltså inte om hur levande ett foster är, utan det är helt andra faktorer som inverkar. Men möjligheten till abort ska finnas och det är en fråga som är större än vad som är rätt eller fel i enskilda fall, så därför anser jag att kvinnor ska ha en lagstadgad rätt till abort under en rimlig tid (vilket inte är fallet t.ex. här i Finland, kvinnors situation är i själva verket mycket utsatt ifall opinionen svänger eftersom läkare måste godkänna aborten).

Frågan om abort är alltså ganska komplex och inte alls så självklar som eller svartvit som det ibland verkar, och det finns självklart ännu fler faktorer att beakta och fler sätt att se på saken. Så att abortfrågan diskuteras är egentligen inget konstigt, men jag tror man måste klargöra varför det samtidigt faktiskt är en kvinnofråga och varför kvinnor ska ha rätten att bestämma över sina egna kroppar. Men det får som sagt bli ett eget inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar