lördag 2 januari 2016

8 saker jag undviker som förälder

För en tid sedan skrev Kitty Jutbring ett inlägg om saker hon undviker att säga till sina barn och jag undviker faktiskt också alla de saker hon skrev om (även om jag förstås ändå har sagt flera av sakerna på listan vid något skede, och kommer antagligen att kläcka ur mig de resterande när barnen blir lite äldre). Men inlägget fick mig att tänka på saker jag själv undviker att göra som förälder och tänkte skriva en liten lista på några av dessa.

1. Invalidering av känslor, det vill säga att ogiltigförklara mina barns känslor och upplevelser. Det innebär att jag undviker att säga saker som "äh, det där gjorde inte ont" när de faller och slår sig (eller inte slår sig), eller "nej, köttbullarna är inte äckliga, du tycker om köttbullar" (även om hon ätit dem med god aptit dagen innan).

2. Orden söt, fin och duktig. Jag har två döttrar och de kommer att få höra dessa tre ord till lust och leda även om jag aldrig yttrar dem. Dessutom tycker jag inte att det är särskilt viktigt att vara söt, fin och duktig och det är inget jag tycker att behöver uppmuntras. De är också så många andra saker som de aldrig får höra och det blir lätt att man fastnar i söt, fin och duktig när man pratar med flickor, så att bara helt undvika de orden gör att jag tvingas tänka på andra adjektiv för att beskriva dem och förhoppningsvis gör det att de inser att det är okej att inte bara sträva efter att vara duktiga flickor.

3. Etikettering. Det här skrev Kitty också om i sitt inlägg och jag tror det är viktigt att inte lägga etiketter på barn, i synnerhet inte negativa. Dels för att de fungerar som en självuppfyllande profetia, och dels för att det inte är okej att lägga ansvaret för sina känslor på sitt barn. Jag tänker alltså på situationer som när föräldern säger åt sitt barn "gud, vad du är jobbig" bara för att hen själv är irriterad. Detta förmedlar ju att barnet ÄR fel, istället för att det GÖR fel (viktig skillnad enligt mig), plus att föräldern inte tar ansvar för sina egna känslor utan istället lägger skulden på barnet (föräldern är arg på grund av att barnet är på ett visst sätt. Svårt att göra något åt och antagligen känns det inte så trevligt för barnet). Men också positiva etiketter tror jag kan vara värda att tänka på. Jag brukar överlag undvika att prata sådär jättemycket om hurdana de är (fast jag förstås nog ändå gör det), men försöker att prata om vad deras handlingar har för konsekvenser, både positiva och negativa.

4. Att säga: "För att jag säger det". Detta undviker jag på grund av att jag vill kunna motivera mina beslut och mina gränser. Sedan kan det i vissa fall vara alldeles tillräcklig motivering, men då gäller det personliga saker som typ var på min kropp de får röra mig eller om de vill att jag ska göra något som  jag inte vill, Jag bestämmer om mig, men om jag vill att de ska göra något räcker det inte med att "jag säger så".

5. Hot och mutor. Det här är så svårt att undvika, men jag försöker för jag tror inte det finns något positivt med någondera i längden.

6. Att säga "alla andra gör också så". Jag vill inte att mina barn ska göra allt som alla andra gör.

7. Belöning och bestraffning. Många ser på barn som utifrån styrda där belöningar och bestraffningar är allt som spelar roll, och då blir det plötsligt logiskt och rätt att både straffa och belöna sina barn på alla möjliga sätt. Men jag tror att barn är betydligt mer komplexa än så och jag tror att belöningar och bestraffningar hindrar inlärningen och gör barn mindre empatiska och mer själviska. Typ motsatsen till vad jag vill alltså, plus att bestraffning rentav kan vara skadligt för barn och har i vilket fall som helst inte visat sig ha positiv inverkan på någonting.

8. Beröm. Det här låter kanske konstigt, och visst berömmer jag mina barn ibland. Men jag undviker att berömma som en sorts belöning, vilket jag vet att ofta rekommenderas. Dels känns det falskt, jag är helt enkelt inte en person som berömmer andra väldigt mycket (skulle jag kanske kunna ändra på i och för sig), och dels känns det ofta förminskande på något sätt. Dessutom blir det ofta en bedömning av någonting, teckningen är fin eller de gör någonting bra, och det är en sorts kommunikation inte öppnar dörren för att dela tankar och känslor.


Denna lista är på inga sätt komplett (det finns ju massvis med andra saker jag inte heller gör, som att slå mina barn eller lär dem skada djur eller annat sådant där självklart). Men det var några saker jag kom att tänka på efter att ha läst inlägget och lite av diskussionen efteråt. Finns det några saker ni undviker som föräldrar (eller skulle undvika om ni var föräldrar)?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar