tisdag 23 februari 2016

Frågorna ingen ställer

Jag har en del frågor som jag bara går omkring och längtar efter att folk ställer eftersom jag tycker mig ha så bra och intressanta svar på dem (eller inte, ibland är det bara saker jag själv är nyfiken på hos andra människor). Så ibland kan jag komma på mig själv med att gå och "intervjua" mig själv i huvudet när jag går till dagis och så... (normalt?) Så tänkte att jag skulle passa på att besvara några av dessa här i bloggen, som:

- Varför har mina barn inte använt tutt?

- Hur har jag som är ensamstående mamma tid att blogga?

- Vad handlade egentligen den där fantastiska kandidatavhandlingen om?

De här frågorna tänkte jag bland annat försöka besvara den närmaste tiden (men kanske inte denna vecka, flytt på veckoslutet, hjälp!).

Men har du någon fråga du alltid längtat efter att få ställa mig? Du är välkommen att ställa din fråga i kommentarsfältet så ska jag försöka besvara den så gott jag kan

2 kommentarer:

  1. Jag har inga frågor att ställa, men jag har märkt att jag gör samma sak. Jag har också märkt att jag ofta för diskussioner med mig själv där jag förklarar saker väldigt grundligt och tydligt, lite som någon hade ställt mig en intervjufråga (bra jämförelse!), särskilt då jag låter tankarna vandra fritt. Tänker att det handlar om att formulera det för mig själv och förstå mig själv bättre. Ofta får jag någon form av aha-upplevelse under min diskussion och önskar att jag hade skrivit upp det eller på annat sätt dokumenterat mina tankegångar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att jag inte är ensam om detta! Jag önskar också ofta att jag skulle kunna "banda in" mina tankar i vissa situationer, ofta när jag är ute och går, för sedan glömmer jag så lätt :)

      Radera