söndag 14 februari 2016

Om sexlust

Detta är ett inlägg jag funderat ett tag på. Nämligen hur vi pratar om vår sexlust, som att det skulle vara något konstant. Hur ofta hör man inte att någon har hög eller låg sexlust och att man kan ha problem i en relation eftersom någondera partner har en högre eller lägre sexlust än den andra? Nu säger jag förstås inte att detta inte skulle vara ett problem, men jag ställer mig lite frågande till om man verkligen kan eller ska prata om sexlust på det här viset, som att det är en del av ens person, som att vissa människor (ofta män) bara naturligt har högre sexlust än andra (ofta kvinnor).

Jag tror nämligen inte att det är så det fungerar. Jag tror (vågar nästan säga att jag vet) att ens sexlust är något som förändras massvis över livet. I vissa perioder vill man ha mer sex och andra perioder kanske man inte vill ha sex alls. Mitt intresse för sex varierar enormt beroende på om jag är gravid, ammar, har mens eller ägglossning, om jag är nykär eller om jag är i ett olyckligt förhållande. När jag var tonåring var intresset ganska stort, precis som det ofta varit i början av mina förhållanden, medan småbarnsåren inte direkt är någon lusthöjare. Och jag tror inte att jag är på något vis unik, tvärtom tror jag att jag är precis som vem som helst annan. Då blir det liksom konstigt att prata som om sexlusten var en del av ens personlighet. Jag är ju lika mycket jag oberoende av om jag ammar eller om jag just träffat en ny kärlek.

Dessutom är ju inte lusten till sex heller något som antingen är av eller på, man kan ju absolut ha lust att ägna sig åt vissa sexuella handlingar men inte andra. Den här föreställningen om att män är så mycket kåtare än kvinnor tror jag handlar mycket om just vår patriarkala definition på vad som räknas som riktigt sex. Tanja Suhinina har för länge sedan skrivit ett inlägg som berör detta, där hon skiljer på orgasmsug och sexlust. Detta tycker jag kan vara användbart när man pratar om lust i relationer. En annan viktig poäng (som jag vet att samma person skrivit om men hittar inte inlägget) är att lust ofta är reaktiv. Man blir ofta inte kåt bara sådär, utan det är en reaktion på något annat, till exempel smekningar eller tankar eller en bild.

Min huvudsakliga poäng med det här inlägget är väl egentligen att jag tycker det är alltför förenklat att prata om sexlust som något som "är" eller man "har" en viss mängd av, snarare än något som bör förstås i relation till omgivningen. Eller har jag fel?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar