tisdag 5 april 2016

Hur har jag som ensamstående tid att blogga?

Det korta svaret: Det har jag inte. Därför bloggar jag så sporadiskt som jag gör.

Men det blev ju inget bra blogginlägg av det svaret, och helt uppenbart bloggar jag ju i alla fall även om jag inte lyckas skriva varje dag eller ens varje vecka alla gånger.

Att få barn har faktiskt fått mig att bli fantastiskt bra på att hantera min tid. Innan jag fick barn kunde jag gå omkring och skjuta upp allt jag behövde eller ville göra, för jag kunde ju alltid göra det senare, så just nu kunde jag lika bra ligga i sängen och kolla på tv-serier.

Nu finns det inget senare. Om jag inte gör det jag vill göra just exakt nu hinner jag inte göra det alls. Och då blir det faktiskt gjort. Jag upplever att min drivkraft också blivit så mycket större och jag är betydligt mindre fokuserad på resultatet jämfört med tidigare. Förr kunde jag känna sådan press kring att resultatet måste vara bra att jag aldrig kom någonstans. Allt måste vara perfekt, och ju mer tid jag hade satt på något desto bättre måste det vara. Det här kämpar jag fortfarande med emellanåt men jag har blivit så mycket bättre på att släppa ifrån mig arbete och tänka att det är arbetet eller processen som är det viktiga. Resultatet blir vad det blir.

Så därför skriver jag bara för att jag vill skriva, även om det finns andra som gör det bättre. Och jag skriver nu för att det är nu Minea sover och Ninja är på dagis. Om en timme har Minea vaknat och då kan jag inte längre skriva, så det är nu eller aldrig som gäller.

Sedan är jag ju ensamstående, och det innebär i alla fall tre saker gällande tid:
1. Jag är med mina barn hela tiden och har ingen avlastning i vardagen, så kan inte ta ledigt någon timme på kvällen för att min partner är med barnen. Jag kan inte bara gå ut och ta en promenad för mig själv för att jag behöver en stund egentid eller göra någonting färdigt medan den andra föräldern sköter diverse kriser som uppstår med två små barn
2. Men det betyder också att jag inte behöver lägga tid på något parförhållande. Så när barnen somnat för natten behöver jag inte tänka att vi ska ha "vuxentid" utan jag kan göra precis det jag känner för att göra.
3. Ninja är hos sin pappa två dagar i veckan, vilket innebär att jag två dagar i veckan har bara ett barn, som dessutom sover dagsömn två eller tre gånger varje dag och för det mesta är en liten solstråle när hon är vaken

Och det viktigaste:

Jag städar ALDRIG då båda barnen sover eller är borta hemifrån. Även om diskbänken svämmar över och tvätten skulle behöva plockas undan och golvet är i en enda röra så lämnar jag det tills barnen vaknat eller kommit hem, för det kan göras medan de är med. Däremot kan jag inte sitta vid datorn eller måla eller göra yoga när jag har två barn som hela tiden kräver min uppmärksamhet.

Jag går inte heller i duschen när Minea sover utan passar på när hon är vaken och såpass nöjd att jag tror hon klarar av att sitta tio minuter i babyskyddet och titta på mig när jag duschar. Det här sparar säkert över en halvtimme egentid per vecka. Jag hinner skriva ett blogginlägg på den tiden.

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Reagerar lite sent på din frågestund, men bättre sent än aldrig!

    1. Om synestesin (hette det så..?) Vilken färg har dina barn? Ändrar de färg när de växer och blir större eller har en mänska alltid samma färg? Om du t.ex. är arg på någon, ändrar den färg för dej då? Eller om en person visar en ny sida av sig själv som du blir positivt eller negativt överraskad över? Skulle vara så intressant att vara synestetiker (?) för en dag =)

    2. Är faktiskt intresserad av din kandidatavhandling om amning ;) Skriv gärna ett inlägg om vad den visade!

    3. Framtidsplaner? Om t.ex. drömboendet, jobbdrömmar, delad vårdnad/vecka-vecka/ensamvårdnad etc.? Du behöver förstås inte svara om det är för personligt.

    ps. Tack för tipset om att duscha med babyn i babyskyddet, det ska testas :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina frågor, jag ska försöka besvara dem så gott jag kan!

      Radera