fredag 8 april 2016

Typiskt kvinnligt och manligt

Daniela skrev för en tid sedan ett inlägg om skillnader på hur män och kvinnor tänker. Sedan var det någon som i kommentarsfältet poängterade att det kanske finns ett litet problem med att ta upp sådana här stereotypa skillnader och Daniela skrev ytterligare ett inlägg där hon förklarar varför hon inte ser ett problem med att prata om manligt och kvinnligt beteende.

Och jag tror på något vis att Daniela är ganska typisk gällande hur människor i allmänhet ser på den här saken. Det är inte som att man har något emot att människor är annorlunda, men som man själv ser världen är det ändå vanligare att kvinnor är på ett visst sätt och män på ett annat och man ser inget problem med det. Det är ju bara skojigt med olikheter och ingen har ju sagt att man inte får göra annorlunda om man känner för det.

Jag måste säga att jag nog tyckte Danielas första inlägg var lite småkul och jag kunde le igenkännande - samtidigt som jag också håller med den som kommenterade i att det är ett ganska problematiskt inlägg. Nu håller jag förstås inte Daniela ansvarig för ojämställdheten i det här landet, och det finns ju betydligt värre saker man kan göra men eftersom det kom upp och Daniela hade en del intressanta frågor i sitt inlägg tänkte jag ändå försöka förklara vad jag anser att är problemet.

För mig är problemet när man pratar i termer av typiskt manligt och typiskt kvinnligt främst det att de på något vis ses som motsatser och utesluter varandra. Det som är manligt kan inte vara kvinnligt och vice versa. Om det till exempel är kvinnligt att sminka sig så kan det inte på samma gång vara typiskt manligt. Det här förstärker uppfattningen om att män och kvinnor är helt väsensskilda och i grunden olika. Detta är sedan problematiskt eftersom det gör att män och kvinnor behandlas olika eftersom man har olika förväntningar på hur en man respektive en kvinna ska bete sig. Kvinnor förväntas vara vårdande och omhändertagande, och därför ställs det hårdare krav på mammor än på pappor, för att ta ett väldigt vanligt exempel. En kvinna som är arg ses som "hysterisk" medan en man som är arg får respekt. En kvinna som har sex med många olika partners ses som en slampa och någon att se ner på, en man som gör detsamma är en hingst och någon att beundra. Resultatet blir helt enkelt att män och kvinnor inte behandlas lika även om de gör samma saker.

Det här gör ju inte Danielas inlägg osant, eller att det inte skulle stämma att kvinnor oftare är mer omhändertagande eller känsligare om man skulle klumpa ihop alla män i en grupp och alla kvinnor i en annan. Problemet är väl mest är det är helt onödigt att jämföra män och kvinnor på det viset eftersom män och kvinnor sist och slutligen har mer likheter än olikheter och det är dessutom skadligt eftersom det förstärker en redan existerande dikotomi som leder till att kvinnor (ofta) ses som sämre, och att de som inte riktigt passar i dessa snäva normer blir väldigt utsatta. Däremot är det nog viktigt att prata om kvinnlighet och manlighet och vad det innebär så länge man samtidigt problematiserar begreppen.

Daniela hade till sist några korta frågor som jag tänkte besvara för skojs skull:

- Om er man skulle vilja ha på sig en klänning på er bröllopsdag, skulle ni tycka att det skulle vara ok?

Ja, självklart. Det skulle ju vara hans bröllopsdag också, man måste väl själv få välja vad man har på sig?

- Tycker ni att militärtjänstgöring borde vara obligatoriskt för både flickor och pojkar?

Ja, det tycker jag. Självklart var jag glad över att slippa det, men om jag tänker sådär ur ett samhällsperspektiv och vad som skulle vara "rätt" så tycker jag nog att det borde vara lika för alla. Är också för allmän värnplikt överlag eftersom jag tycker att det är det mest jämlika systemet som finns för tillfället (okej, visst, det bästa skulle ju vara om det inte skulle behövas, men ja, vi lever ju inte i en utopi)

- När ni hör ordet bloggare, förknippar ni det med kvinnor/män/båda?

Båda, men ändå mest kvinnor. Jag läser nästan enbart bloggar som är skrivna av kvinnor, så det blir liksom så att jag tänker på en kvinna när jag hör ordet bloggare.

- Om ni ägnar en kväll åt att skvallra och dricka vin med era vänner (kvinnor), kallar ni det tjejkväll då? 

Nej.

- Om ni (kvinnor) pratar om en vän som är en man, kallar ni honom kompis eller killkompis då

Kompis, det är ganska onödigt att hålla på och köna i onödan tycker jag.

1 kommentar:

  1. Hatten av för ett riktigt bra inlägg! Även om vi inte tänker helt lika så läste jag med stort intresse och funderade verkligen kring vad du skrev. Speciellt det där du skrev om att även om det finns olikheter mellan många män och kvinnor så finns det fler likheter, är något värt att tänka på.

    Och gällande dina svar på frågorna, så förklarar ditt svar på tredje frågan mitt tankesätt ganska bra. "det blir liksom så att jag tänker på en kvinna när jag hör ordet bloggare", är lite hur mina tankar kring smink, bilmekaniker och så vidare också fungerar.

    SvaraRadera