fredag 20 maj 2016

Mer om positivt tänkande och lyckohets

Jag fortsätter följa den här "debatten" (om man nu kan kalla det så?) om positivt tänkande. Pernilla har skrivit ett fantastiskt inlägg om hur råd om positivt tänkande kan uppfattas av svårt sjuka. Bloggkoll lyfter hennes inlägg och tycker att hela grejen med positivt tänkande alltmer lägger ansvaret och därmed också skulden på individen, vilket kan bli aningen absurt om man drar det vidare (läs hennes inlägg för att se exempel). Caroline känner sig träffad och missförstådd, och hon har också själv erfarenhet av att vara svårt sjuk och har upplevt att positivt tänkande hjälpt just henne.

Jag tycker detta är så svårt. Jag har aldrig varit svårt sjuk, så kan inte tala om hur det känns och upplevs. Men jag har varit i väldigt många svåra livssituationer och också varit deprimerad och jag är övertygad om att vilka tankar vi tänker har betydelse för hur vi mår psykiskt (däremot tror jag inte att livet ordnar sig av sig självt bara man tänker positivt eller att vi skulle bli friska från svåra kroniska sjukdomar). Men med det sagt så betyder det inte att det på något sätt är enkelt att ändra hur man tänker. Ofta tror jag inte ens att vi är medvetna om vad vi egentligen tänker och då är det också väldigt svårt att ändra på det.

Jag tror att jag förstår Caroline på något sätt, och kan också känna att hon blivit missförstådd. Jag tror inte att hennes avsikt är att säga åt andra hur de borde vara eller tänka, eller att hon menar att tänka positivt skulle vara samma sak som att förneka det som är svårt. I alla fall för mig är det inte alls det som positivt tänkande handlar om (fast det kan hända att det finns många som inte alls tänker som jag, har inte läst The secret eller egentligen någon alls av de böcker som förespråkar positivt tänkande). Jag tänker att det snarare handlar om att acceptera livet som det ser ut just nu, inte nödvändigtvis att tänka att det kommer att vara annorlunda imorgon. Så för att ta ett exempel: jag menar inte att en kroniskt sjuk person ska tänka att hen kommer att vara frisk imorgon för att man ska "tänka positivt", utan att den kroniskt sjuka ska tänka på allt det som är bra i nuet istället för att tänka att livet är förstört på grund av att hen är sjuk.

Jag skriver "ska", men självklart är det inget någon behöver göra, eller något som man ens kan förvänta sig att alla ska kunna göra. För mig har det inte alltid varit en självklarhet att jag kan styra mina tankar, jag har bara antagit att jag tänker det jag tänker, och mina tankar är det som är jag, så att ändra på dem skulle vara att ändra på mig själv och det går ju inte?

Nu tror jag inte längre så. Jag är inte den som tänker eller känner, jag är den som är medveten om att jag tänker och känner. Mina tankar och känslor kan bytas ut och jag är ändå densamma som jag var innan.

Men jag förstår att Pernilla och andra vänder sig emot dagens lyckohets och jag kunde inte hålla med mer på den punkten. Det verkar ibland som att man ska vara lycklig till vilket pris som helst och bara blunda för hur verkligheten ser ut och ignorera alla negativa tankar och känslor. Det tror jag att är rent destruktivt. Men jag tror ändå att man mår bättre om man kan acceptera sitt liv och sig själv, och låta negativa tankar och känslor finnas där men utan att låta dem ta över. Helt enkelt vara medveten om dem och att det bara är ett sätt att tänka. Och vara medveten om att man kan välja att tänka på ett annat sätt i detta nu (även om samma tankar antagligen kommer tillbaka någon gång i framtiden). Men ja, detta är lättare sagt än gjort och jag tror det kräver lite övning. Det är ju inte "bara" att tänka positivt om man inte vet hur man gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar