torsdag 2 juni 2016

Om dagis och att inte behöva välja

Bloggkoll skrev för ett par dagar sedan ett ganska provokativt inlägg om dagvård och om att man egentligen inte kan säga att man inte har råd att ha barnen hemma eftersom vi bor i Finland och ifall man prioriterar rätt kan i stort sett alla ha barnen hemma och ändå täcka de mest basala behoven. Jag håller helt med henne, att säga att man inte har råd är egentligen bara ett finare sätt att säga att man inte vill ge upp sin lyxkonsumtion för att vara med sina barn.

MEN det är inget fel på det. Eller ja, visst tycker jag att finländares konsumtionsnivå är för hög överlag, men det är en annan diskussion och jag ser inte varför just mammor skulle vara mer skyldiga än någon annan att dra ner på den "för barnens skull". Jag har skrivit tidigare om att mammor faktiskt inte är skyldiga att sätta sina barn framför allt, och det håller jag fast vid.

Jag har själv tänkt lägga Minea tidigt på dagis, hon kommer att vara 13 månader när hon börjar. Och det är inte för att jag inte har råd att vara hemma, trots att jag är ensamstående, utan för att jag inte får ta vårdledigt från mina studier och studietiden tar slut. Så för mig är det inte något val om jag inte vill ge upp mina studier, och jag måste säga att jag är tacksam över att jag har något att "skylla på", för det gör det så mycket enklare. För sanningen är att jag ser fram emot att båda barnen ska börja dagis så att jag får göra något bara för mig själv (även om jag också känner ångest för jag vill inte vara utan min lilla bebis, men alltid går inte ens känslor ihop riktigt).


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar